Ny norsk frilansrekommendation november 10, 2009

Den kanske viktigaste ämnet på våra norska kollegers årsmöte nu i fredags var skissen till ny frilansrekommendation. Frilansjournalistene (FJ) har idag en frilanssats, ett rekommenderat timpris. Vid årsmötesmiddagen berättade Toralf Sandåker, som är FJ:s representant i den grupp som omarbetar rekommendationen, att frilanssatserna kom till en gång för länge sedan, baserade på vad en viss frilansjournalist sa sig ha tjänat, och uppräknas årligen i takt med de anställdas löner. Det är en siffra utan koppling till anställdas löner, svagt dokumenterad och utan legitimitet.

Det nya förslaget är en våt dröm för excelälskare; ett nätbaserat excelark med sjuttielva rader där man fyller i sina egna omkostnader, pensionsavsättningar, sjukförsäkring, icke debiterbar tid för olika specificerade ändamål osv osv…

Sedan – och det här är rätt fascinerande – kan man välja bland mellan norska uppdragsgivare i en rullmeny och få fram snittlönen för de anställda journalisterna där, direktlänkat från förbundets lönestatistik. Tycker man den tidning man tänker sälja till har för taskig timlön, står det en fritt att välja någon mer väl välavlönad tidnings nivå. Och vips – utifrån detta kommer ett timpris fram.

Arbetet sker på initiativ av det norska Journalistförbundet, och förankras hos de anställda. Mallen ska förstås bara vara vägledande, frivilllig att använda som stöd, och det är upp till var och en om man vill visa sin kalkyl för uppdragsgivaren för att övertyga denne om rimligheten i ens beräkningar, eller bara använda den för sina egna prisfunderingar. Men ingen som ser uppställningen kan tvivla på att det finns skäl för frilansens skyhöga timarvode.

/ Malin Wahlstedt

Efterlysning Sydisfrilansar oktober 28, 2009

Vi vill komma i kontakt med dig som frilansat för Sydsvenskan som vet, eller tror att ditt material också publicerats i Trelleborgs Allehanda från och med mars 2009.
Hör av dig via mail till asaohlsson(at)telia.com.

Det rör kravet på ersättning som Sydsvenskans arbetsplatsklubb driver. I mitten av november ska klubben presentera ett förslag på ersättning och måste presentera frilansarna vars material det gäller.
Vi kommer söka informationen på annat sätt också, men det underlättar om du som berörd också hör av dig. Det är bra om vi vet hur många artiklar det rör om möjligt. Skriv också kontaktuppgifter,

Mvh Åsa Ohlsson, ordförande Frilans Riks
Ingrid Thulin, ordförande Sydsvenskans journalistklubb

Framgång i Sydis/TA-frågan oktober 19, 2009

Vi är mycket glada över att Sydsvenskans ledning har erkänt att den gjorde fel när de inte förhandlade med arbetsplatsklubben när frilansarnas villkor ändrades. Klubbens kamp för att hävda att § 12 i TU:s frilansavtal skulle hävdas har alltså varit framgångsrikt. Hur ersättningen nu ska se ut och hur det ska gå till rent praktiskt vet vi inte än, men att det kommer att ligga på fackets och frilansarnas sida att driva detta vidare. Ledningen menar att den helt enkelt inte har tid att gå igenom vilka frilansars texter som blivit publicerade i TA.
Klubben ska presentera ett förslag på hur ersättningen ska se ut och vem som har rätt till ersättning på möte i november.
Ingrid Thulin, ordförande i Sydsvenskans klubb, berättade om detta på Avtalskonferensen i Stenungsund häromveckan. Och det var glädjande att de andra arbetsplatsklubbarna fick ett konkret och framgångsrikt exempel på hur arbetsplatsklubbar kan arbeta för frilansarnas villkor!
Åsa Ohlsson

Frilansförfattare om bokskrivande och Bloggar mot gammelmedia september 29, 2009

”Man få ta saken i egna händer om något ska hända.” Så tänkte Mats Bjurbom efter att ha fått en roman refuserad ett antal gånger, och startade ett eget förlag. Med inkomsterna från en halvtidsanställning på Smålandsposten och en heltidsarbetande hustru kan han ägna en hel del tid åt att skriva efter eget huvud. Böcker som genererar kostnader snarare än intäkter. Han kostar till och med på sig en egen mässmonter för sina böcker “Indien ur fem perspektiv” (om familjens Indienresa), novell­samlingen “Konsten att räkna till tio” och den nya kåserisamlingen “Den skönstjärtade Venus”.

Kim Hall gjorde en intervju för en artikel om kulturkrockar mellan danskar, svenskar och norrmän. Föreläsarna som håller seminarier för företag i ämnet ”Skandigration” såg behovet av en bok som komplement till sina föreläsningar, och ville gärna se Kim som författare. Hon nappade, och har ägnat kvällar, nätter och helger åt att få boken skriven. Efter ett visst antal sålda böcker är kostnaderna betalda och boken ska då kunna generera lite inkomster, men som så ofta i författarbranschen är det snarare seminarier och föredrag man drar in pengar på.

Henrik Arnstad kommer ut med sin andra bok på Norstedts förlag. “Skyldig till skuld, En europeisk resa i Nazitysklands skugga” om hur Europas före detta axelmakter försöker hantera sitt mörka förflutna. Boken är en uppföljare till hans förra bok “Spelaren Christian Günther”, där han fick låna sitt namn åt Arnstad-debatten i Finland om landets tid som allierad med Nazityskland 1941-1944. Debatten gav stoff till den nya boken.

Enligt Henrik Arnstad blir man antagen av ett förlag bara man har en bra idé. Som hjälp till försörjningen under tiden man skriver finns massor av stipendier att söka. 60.000:- rent i fickan ger åtminstone ett par månaders försörjning, men de skattefria pengarna syns inte i underlaget till sjukpenninggrundande inkomst när det är dags för föräldrapenning, berättade Henrik enligt egen bitter erfarenhet.

Lördagens debatt mellan kulturjournalister och bloggare slutade i samförstånd om att  bloggarna inte lär konkurrera ut den traditionella kulturjournalistiken. Debatten leddes av Lis Hellström Sveningson, kulturjournalist och ordförande i scenkonstkritikernas förening.

Rosemarie Södergren som driver kulturbloggen.com och Eva Emmelin som skriver litteraturbloggen En full bokhylla är en rikedom, fullbokhylla.wordpress.com ser sig inte som konkurrenter till de traditionella kulturjournlisterna, utan snarare som komplement. Som bloggare kan man skriva direkt ur hjärtat utan samma krav på att ens åsikter ska vara underbyggda på samma sätt som om man skriver i en tidning. Eva Emmelin driver sin bokblogg som en offentlig läsdagbok, för att dela med sig av böcker hon läst.

På tidningens kultursidor förväntar man sig väl underbyggda åsikter av en kunnig skribent. Men skriver Rosemarie Södergren något fel, så får hon höra om det fortare än snabbt – hon säger att hon är precis lika övervakad i sin blogg som i vilken annan publikation som helst. Just snabbheten är nog bloggens stora fördel. På en blogg kan man slänga ur sig en kommentar om en spelning man varit på och bara måste få berätta om. Rosemarie Södergren kan nämna flera exempel på band som uppmärk­sammats i hennes blogg långt innan de stora dagstidningarna ens stavat till deras namn.

Kalle Malmstedt är framför allt rockkritiker i GP och har även en privat blogg, där han skriver sånt som ingen vill betala för, men det är en helt annan sak. Skillnaden går dock varken mellan betalt eller icke betalt skrivande, eller mellan gammelmedia och nätet. Siri Reuterstrand driver sedan åtta år nättidskriften Alba helt ideellt. Ingen av skribenterna får betalt men tidningen har ändå journalistiska krav och ideal.

Alla fyra debattörerna är journalister, så det handlar inte om proffs mot amatörer. Inte heller om betalt eller icke betalt skrivande. Det handlar om vem som skriver och i vilket syfte. Ett digert källkritiskt arbete för läsarna.

Malin Wahlstedt

Frilans Riks på bokmässan september 17, 2009

Det har undrats på Snackbar om det kommer vara några kolleger på bokmässan. Och det kommer det ju! Frilans Riks har nämligen ett par programpunkter i Journalistförbundets monter (nr B07:60).

På fredagen 25/9 kl 13:15 frågas Frilans Riks-medlemmarna Mats Bjurbom (kåserisamlingen den skönstjärtade Venus, eget förlag), Henrik Arnstad (Skyldig till skuld, En europeisk resa i Nazitysklands skugga, Norstedts) och Kim Hall (Skandigration, Bale Publishing) ut om hur de burit sig åt för att skriva sina böcker, och inte minst, hur de fått dem utgivna. Malin Wahlstedt ställer frågor.

På lördagen 26/9 kl 13:15 blir det en debatt mellan kulturrecensenter och bloggare. Riskerar bloggarna att konkurrera ut de traditionella kulturkritikerna? Våra medlemmar Siri Reuterstrand (bl a redaktör för nättidskriften Alba) och Kalle Malmstedt (bl a rockkritiker på GP) möter bloggarna Rosemarie Södergren (kulturbloggen.com) och Eva Emmelin (litteraturbloggen En full bokhylla är en rikedom, fullbokhylla.wordpress.com). Moderator: Lis Hellström Sveningson.

Dessutom är alla välkomna till torsdagens presskonferens där Journalistförbundets nya antologi om framtidens journalistik “Framtiden har redan varit här, hejat och passerat”. presenteras kl 17. Presskonferensen följs av mingel. Kom och mingla med oss!

Hela monterprogrammet: http://www.sjf.se/portal/page?_pageid=53,6172478&_dad=portal&_schema=PORTAL&element_id=10879133

/ Malin Wahlstedt

Utnyttjad av SR? Gå med i radiolistan! september 1, 2009

Dumpar arvoden och dribblar med upphovsrätten. Det låter som om det är något mycket suspekt medieföretag som beskrivs av frilansarna jag talar med, men egentligen handlar det om Sveriges Radio. Public service i svenska folkets tjänst.

Eftersom jag själv frilansar för SR blir jag naturligtvis inte förvånad över vad jag får höra när jag ringer runt till ett antal kollegor för att lära mig mer om radiofrilansarnas situation. Vi tycker alla om att göra radio, vi omhuldar public service-tanken, vi uppskattar att det finns så många kompetenta redaktörer och journalistkollegor på SR, vi gillar programutbudet, mångfalden och kvaliteten. Men vi tycker inte om att bli utnyttjade på en marknad där jobben är få och frilansarna många.

En radiofrilans får räkna med att arbeta mycket och tjäna lite. Frilansrekommendationen är vi sällan i närheten av. Och det är just arvodesnivåerna som bekymrar radiofrilansarna mest. Det faktum att SR per automatik lägger ut material på Internet utan att betala för det, ofta roffar åt sig hela upphovsrätten (med eller utan upprättat kontrakt) och att hanteringen av inköp många gånger är allmänt oprofessionell, hamnar i skuggan av arvodesproblematiken. Som en frilanskollega sa:
”Det är svårt att lägga energi på att bekämpa andra orättvisor när man svälter”.

För några år sedan gick en grupp radiofrilansar i Stockholm ihop och bildade Frilanspakten, som växte och fick många medlemmar runt om i landet. Genom samtal, artiklar och manifestationer lyckades pakten få SR att höja arvodena något för frilansar. Sedan dess upplever radiofrilansarna att medvetenheten om deras situation har blivit större bland redaktörerna på SR. ”Förr verkade de själva tro att fem tusen kronor för fyra dagars jobb var bra betalt, nu ber de snarare om ursäkt för det låga arvodet. Det är ju alltid något.”

Nu är det dags att gå ihop och arbeta tillsammans igen! Det är inte lätt för en enskild frilans – inte ens för ett helt fackförbund – att förhandla med en jätte som SR. Och, ärligt talat, jag vet inte hur vi skall gå till väga för att få SR att uppträda som en anständig aktör på frilansmarknaden. Men kanske har du en idé? Anmäl dig till den splitternya radiofrilanslistan så diskuterar vi saken!

/Malin Avenius

—
Radiofrilans, du är långt ifrån ensam! E-posta Frilans Riks kassör, Malin Wahlstedt, malins.masterverk [at] timecode.se, och skriv RADIOLISTAN i ämnesraden, så ser hon till att du kommer med på e-postlistan radio [at] frilansriks.org
Du måste inte vara medlem i SJF – men du är förstås hjärtligt välkommen att bli.

Sydis/TA-förhandlingarna augusti 28, 2009

Iförrgår, 19 september, hölls ett förhandlingsmöte mellan Sydsvenskans ledning och journalistklubben. Ingrid Thulin, ordförande på Sydisklubb, ringde mig efteråt och var mycket glad. Anledningen var att nu erkände Sydsvenskans ledning att klubben hade mandat att förhandla för frilansarna och att § 12 i TU:s frilansavtal skulle tolkas såsom klubben (och vi frilansar) tolkar den. Det vill säga att om ledningen gör ändringar såsom de gjort, så ska de kontakta klubben och förhandla. Inte bara ändra på eget bevåg. Det rör sig alltså om vidarepublicering av Sydsvenskanfrilansarnas material i Trelleborgs Allehanda.

Hittills har förhandlingarna gått ut på att få ledningen att inse att de ska förhandla och att ledningen försummat det tidigare i år. Det tog sin tid. Den spontana reaktionen är kanske att tappa sugen när det gått så lång tid och så lite hänt. Men det är faktiskt ett stort genombrott för den 18 september ska förhandlingarna återupptas. Och nu ska det handla om själva sakfrågan- hur mycket ska frilansarna ersättas med för publicering i TA. Inför det mötet ska Sydsvenskans ledning även tänka igenom vilka andra framtida samarbete som kommer att göras. Det blir ju viktigt att inte arvodet sätts för lågt i Sydsvenskan/TA-fallet för i så fall kommer liknande samarbete att vara alltför billigt för Sydsvenskan i framtiden. Fasta anställningar kommer att försvinna och frilansarna tjänar mindre pengar på sina jobb.

Ingrid Thulin har berättat att hon tycker att hon har fått bra stöd och peppning från förbundet på central nivå genom Arne König, vice ordförande i Journalistförbundet. Förbundet är med och backar upp centralt och det är också mycket positivt.

Åsa Ohlsson
ordförande
Frilans Riks

ÄNTLIGEN förhandlar Sydsvenskan juni 15, 2009

Nu på torsdag den 18 juni ska äntligen äntligen Sydsvenskans ledning sätta sig ner och förhandla med arbetaplatsklubben om de förändrade villkoren för frilansarna på Sydis- som bland annat innebär publicering i Trelleborgs Allehanda utan extra ersätting alternativt tre procents ersättning beroende på vilken redaktion.
Det har blivit svårare att sälja frilansmaterial till Sydis upplever en del frilansar. Det ska inte tolkas som att det beror på protesten – däremot den ekonomiska krisen som också smittar av sig på Sydis.
Så fort vi vet mer skriver jag.
Åsa Ohlsson

Journalistikens låglöneproletariat maj 28, 2009

Vi fick just besked om verksamhetsbidraget från förbundet. Vi får sextitusen mindre än vi sökt om. Äsch det är väl inte så farligt, ett och ett halvt styrelsemöte mindre bara. Eller hoppsan, jag glömde visst bort. Vi har ju inte samma ekonomiska ramar som Förbundsstyrelsen och andra som jobbar på uppdrag från Förbundet. De räknar med sextusen per ledamot och möte i förrättningsarvode, resa och logi. För oss är det tvåtusenfemhundra. För vi jagar billigaste biljetten, sover hos mamma, får 200 spänn i timmen, och inte för hela restiden förstås. (Gör man uppdrag för förbundet så arvoderas man från att man slår igen dörrn därhemma tills man sätter nyckeln i låset när man kommer hem.)
Vi får ju inte glömma att vi är journalisternas låglöneproletariat. Hur skulle det se ut om vi bokade hotell hursomhelst, bara för att vi skulle tillbringa natten på annan ort. Okej, sextitusen på sju ledamöter à 2500 per möte, det blir tre och ett halvt möte. Hälften av de styrelsemöten vi har budgeterat för. Men vad är ett möte – vi dricker ju ändå bara kaffe och har trevligt. Om vi nu envisas med att dricka kaffe och ha trevligt så som årsmötet fastslog i enlighet med vår verksamhetsplan så får vi ta’t nån annanstans. Väck med Frilansjournalistens nyhetsbrev – då hamnar vi ju på 25000 plus och kan dricka ännu mera kaffe! Medlemmarna är ju ändå journalister så de får väl leta reda på sin information själva.
Eller va fan – skit i att sponsra medlemmar med resebidrag för att gå kurser på annan ort och bidrag till småklubbarna att arrangera medlemsaktiviteter för. Eller om vi struntar i att hjälpa förbundet med att rekrytera nya frilansmedlemmar och fimpar solidaritetskampanjen – då är vi hemma på noll. Solidaritet är ju ändå ett rätt löjligt begrepp, eller hur?
Nu ska jag ta reda på om det är som vi tror, att de andra distrikten som sökt och fått verksamhetsbidrag – fler än vanligt har vi fått höra, som förklaring till att vi fått så lite – ska använda stålarna till lyxiga fester med extra allt, Wanja-stuket. Medan våra medlemmar på våra fester – det vill säga middagen efter årsmötet – får börja rota i sin egen portmonnä redan efter första glaset.
Rapport följer med resultat av efterforskningarna.
Bittra hälsningar från en rättså less kassör
Malin Wahlstedt

Fackligt aktiv redaktör? maj 18, 2009

Kan frilansande redaktörer ha fackligt styrelseuppdrag till exempel i en frilansklubb eller i Frilans Riks undrade en medlem i ett mail.
Frilansar är en rörlig grupp. Rollerna skiftar. Ett år redaktör, ett år inte, redaktör på halvtid, skribent på resten.

Jag själv var frilansande redaktör i 2,5 år samtidigt som jag satt i Frilans Riks styrelse. Hur kändes det att inte alltid följa frilansrekommendationen? Ja, inte så bra.
Men när jag och skribenten hade olika uppfattningar om tidsåtgången, var det nödvändigtvis jag som hade fel?
Jag tror att jag var mer mån att vara en OK redaktör, än om jag inte hade varit fackligt aktiv. Dubbelmoral? Nej. Verklighet.

Lika lite som att en anställd medlem som är redaktör kan betala som den själv vill, kan den frilansande det. Den anställde kan inte, som Frilans Riks motionerade om till kongressen, vägra att köpa in material till underpris. Det skulle vara skäl för uppsägning. Och en frilans kan inte heller vägra. Då kommer knappast kontraktet förnyas.
Däremot kan redaktörer med facklig kunskap pedagogiskt förklara för tidningsledningar vad det kostar att köpa material. Jag förklarade när min uppdragsgivare ville använda materialet fritt för en webbtidning att ”då får ni betala minst 20 procent för det”. Och att ”bilder som vi köpt till en artikel kan inte användas till reklambroschyrer”.

Går det att kombinera frilansande redaktörskap med fackligt styrelseuppdrag? Vad tycker du?

Åsa Ohlsson