Bryr du dig om att radiofrilansarna på SR har usla villkor, trots att public service-bolaget har en unik ställning och inte borde uppträda som det gör? Gå med i den nya Facebookstödgruppen här.
Delaktighet? Här? november 26, 2008
Jag känner inte en enda frilansjournalist som inte har åsikter om facket. De flesta, de ALLRA flesta, har negativa åsikter. Oavsett om de är medlemmar eller inte.
Vad beror det på?
Att facket gör för lite för dem? Eller fel saker? Eller inget alls?
Jag tror att många hade upplevt situationen annorlunda om de hade haft något att säga till om, om de hade haft en chans att vara delaktiga. Så är det inte idag. Ett mycket litet fåtal människor är fackligt aktiva och av dessa är det ett ännu mindre fåtal som är tongivande.
Det existerar i stort sett inga möjligheter att på ett snabbt, enkelt och smidigt sätt tycka till om den kontinuerliga fackliga verksamhet. Ett av problemen är naturligtvis att ingen vet vad som händer. Varför? För att vi inte berättar det. Ett annat problem är att medlemmar i SJF i realiteten inte kan vara delaktiga i det fackliga arbetet om de inte är förtroendevalda.
En stor del av den fackliga verksamheten har också ett konstant hysscchhhande omkring sig. Fantastiskt mycket ska hållas HEMLIGT och INTE SÄGAS HÖGT.
Jag har aldrig hört talas om så många tokiga saker som det helt i onödan ska hyssschhhas om som inom SJF.
Det där är naturligtvis inget annat än ett sätt att behålla makten i toppen. Kanske kan vi inte lasta de förtroendevalda som just idag sitter på sina poster för detta. De har fostrats in i en tradition som ser ut på det viset och de upplever antagligen att de handlar på rätt sätt.
Vad vi kan lastas för, vi som har sådana poster, är dock om vi upphör att att reflektera över våra handlingars konsekvenser.
Det finns idag i stort sett inte ett enda fackförbund som inte lider av problem som har med organisationen att göra.
Frilansarna är sjukt missnöjda med facket. Ska de fortsätta att vara medlemmar måste vi se till så att de kan göra sina röster hörda. Om vi fortsätter att säga till dem att de har uppfattat sin situation fel, att det bästa de kan göra är att hoppas på att förhandlingarna för de fast anställda går bra, eller att llt går åt rätt håll, så kommer vi inte att ha några frilansare kvar i förbundet inom några år.
Återväxten är katastrofal. Medelåldern på mötena är 50+.
SJF:s kongress fattade beslut om att se över hur man handskas med sin information och hur man jobbar med sin dåliga webb. Det innebär dock inte, som jag tolkar det, att det finns någon djupare avsikt hos dagens förbundsstyrelse att tänka om vad gäller makthierarkin. Det är den gamla pyramidformen som gäller även efter att webben gjorts om.
Och ännu går det inte att kommentera ordförandebloggen. Så vad har man då en blogg till? Ännu en kanal för att upplysa medlemmarna om vad som gäller? Vad det här förbundet behöver är kommunikation som går åt andra hållet.
Jag tror att man kan säga så här: antingen blir dagens förbundsstyrelse den första som ändrar riktning vad gäller synen på deltagande, eller så blir det den sista som inte förstod hur moderna organisationer måste jobba för att de ska vara intressanta för människor att vara medlemmar i.
Varför finns då den här bloggen?
För att vi ska kunna informera, för att du ska kunna göra din röst hörd och för att vi tillsammans ska kunna förändra något. Berätta gärna vad du tycker.
/anders mildner
Det kringresande teatersällskapet november 11, 2008
Frilansar i Norge, Danmark, Sverige och Finland delar uppdragsgivare med varandra. Tidigare i höst fick jag ett fulavtal från Hjemmet-Mortensen. Det var ingen isolerad händelse för Sverige. Samtidigt i Norge höll 250 norska frilansar på med en kollektiv aktion mot samma förlag.
Vi frilansar, precis som förlagen, måste också verka över gränserna. Och det gör vi, senast i fredags kväll hade de nordiska frilansorganisationerna möte i Helsingfors. Men ärligt talat är det inte mycket framåtrörelse i samarbetet. Framförallt lockar det inte särskilt många nya ansikten.
Kvällen innan, i torsdags, besökte jag frilanskontoret Vetenskapsjournalisterna, som hade ett trevligt höstmys. En kollega som var med på det Nordiska frilansseminariet i Hell i somras berättade att det hade varit ungefär samma ansikten tio år tidigare på det förra seminariet han besökte.
Själv har jag varit på tre nordiska seminarier och jag kan bara intyga att det är lite av ett kringresande teatersällskap. Det är samma åldersstruktur, med en handfull av de cirka hundra deltagare runt 28-29-31 typ. Yngre frilansjournalister än så finns väl inte? Nåväl, de finns, men vi verkar ha svårt att få dem att bli medlemmar. (inte för att bara medlemmar får komma, men ändå)
Vad jag inte förstår är varför så få nya frilansar kommer. När det gäller det svenska deltagandet är jag lite brydd över att det är så få som kommer överhuvudtaget. Visst kostar det lite pengar, men tänk så här, hur ofta får du chansen att vara med på en hel helg med journalistseminarier anpassade just för frilansar? Dessutom är det många som passar på att göra jobb om någon av föreläsarna och låter kan uppdragsgivaren betala resan. Och tja, jag vet inte om underhållningen lockar eller skrämmer bort eventuella nya. Men varje år är det brännbollsturnering (som värdlandet alltid vinner), god mat, sångtävling och annan underhållning.
Nästa nordiska frilansseminarium hålls på Ålands västkust 5-7 juni 2009. Adressen är www.karingsund.ax/konferens. Det kommer att kosta under 200€ för allt utom resan dit (och är man medlem kan man få resebidrag upp till 1000 kr). Standarden på boendet kommer vara lägre, fick jag höra i fredags. Däremot blir det som vanligt hög klass på seminarierna. Själv tänker jag gå på fotoworkshopen om att ta bilder vid havet. Ser också fram emot dokumentärfilmen om familjen som försöker leva utan olja ett år och etikseminariet om journalisters ansvar när vi skriver om skolskjutningar. Det är också tänkt att bli en utfrågning av förlagschefter. Schemat är inte spikat än så det finns fortfarande chans att tipsa om bra föreläsare som du tycker borde komma dit. Jag vill också gärna höra, både från er som varit på nordiskt seminarium och er som aldrig åkt varför ni tror att det kommer så få svenskar?
