Här kommer ett blogginlägg från kassören. Det handlar bara om pengar förstås, men pengarna är väl världens bränsle, så…
Dags att summera 2008. Äntligen ett år som går med plus! har jag lust att jubla, men för en ideell förening betyder plussiffror att man gjort för lite. Å andra sidan har vi gjort för mycket åtminstone ända sedan jag blev kassör, så det finns en del minusresultat att hämta upp. Jag är inget vidare på att hålla strama tyglar, jag vill säga ja till alla initiativ, alla ansökningar. Som finansminister hade jag blivit folkkär och omvald, men samtidigt hade landet tappat åtskilliga poäng i kreditvärdighet.
Kort sagt: Vi har jobbat, men vi har haft annat att göra också, närmare bestämt frilansjournalistik, barnafödande, husförsäljning och andra sidouppdrag… En ledamot fick fast anställning rätt snart efter årsmötet, och vår adjungerade Anders Mildner som startade den här bloggen har också haft svårt att hinna med. Dessutom är vi inte sällan beroende av förbundets medverkan i våra aktiviteter, och de har ännu svårare att hinna med!
Frilansare är helt enkelt hopplösa att budgetera! Det händer alltid oförutsedda saker. Jag ska börja snickra på nästa års budget och funderar på att låta halva budgeten utgöras av oförutsedda utgifter.
Samtidigt har vi fått förslaget till budget för hela Journalistförbundet, och har remisstid fram till 9 januari. Det är svårt, även för den ekonom vi faktiskt har i styrelsen (och det är inte jag). De stora kostnadsposterna är svåra att ifrågasätta. Fast anställda kan ju inte sparkas hursomhelst, löner kan inte sänkas, och huset på Vasagatan kostar.
Av budgetens 65 miljoner kronor fördelas drygt en över distrikten. Det är mindre än hälften av förbudets medlemsavgifter till andra organisationer, aningen mer än vad landets fackliga skyddsombud kostar. Distriktsbidragen har minskat genom åren – det är en rörlig kostnad som är lätt att spara in på när det behövs. För att något kompensera för det höjde Frilans Riks medlemsavgiften med fem kronor per medlem och månad från och med 1 juli i år, och med 1700 medlemmar märks det i kassan, förhoppningsvis mer än vad det svider hos er.
Frilans Riks verksamhet är dyr, med sina medlemmar spridda över landet, och med särskilda behov. Vi kan inte jobba fackligt på betald arbetstid utan måste få åtminstone lite betalt för att ställa upp. Trots mail och telefon måste vi träffas ibland, vilket innebär resor. Frilans Riks brukar därför få i runda slängar hälften av förbundets distriktsbidrag, efter en ansökningsprocedur där vår ekonomi ska passas in i förbundets blankett varpå förbundsstyrelsen ska väga våra behov mot andras. Samtidigt kostar Förbundsstyrelsens förrättningsarvoden, resor och hotell mer än Frilans Riks hela verksamhet. Då säger jag inte att de är dyra, men att vi är helt vansinnigt kostnadseffektiva. Även utan plusresultat.
/ Malin Wahlstedt
