Före jul kom domen i hovrätten som gäller Anita Andersson-Stenfors och hennes tre artiklar som Tara och Bonniers tidskrifter publicerade i Presstext utan hennes medgivande våren 2004. Hon hade (genom Journalistförbundet) krävt 18 000 kronor för detta intrång. Tingsrätten gav henne rätt – men ansåg att Tara bara skulle betala 3 500 kr. Alltså överklagade hon och SJF. Domen i hovrätten: Anita ska få 600 kronor. Mer är inte upphovsrätten värd, tycker hovrätten. Dessutom ska Journalistförbundet betala motståndarens rättegångskostnader. Det blir dyrt.
Visst är detta ett bakslag för upphovsrätten och för Journalistförbundet. Förbundet ska överklaga till Högsta domstolen, skriver Anita, men det är inte säkert att det accepteras.
Vi måste kämpa för upphovsrätten, men hur? Vi i Frilans Riks ordnade i november en kurs på Djurö för medlemmar där vi diskuterade hur en handlingsplan för att skydda frilansarnas upphovsrätt skulle kunna se ut. Tillsammans satte vi ihop ett program som vi har redigerat något och som skickas ut på ff-listan. Vi lägger också ut det på vår hemsida. När det har kommenterats skickas det för godkännande till förbundsstyrelsen och då blir det förbundets program, som alla ska arbeta efter.
I programmet vill vi systematiskt arbeta för upphovsrätten. Alla instanser i förbundet får uppgifter om och när ett fulavtal dyker upp: medlemmen, klubbarna, styrelsen, förbundet och klubbar hos uppdragsgivarna. Förhoppningen är att också gamla fulavtal ska kunna rivas upp och förhandlas om. Det gäller nu att förankra detta program på alla nivåer genom utbildningsinsatser.
För vi är sent ute. Detta borde ha gjorts för fem år sedan – eller tio. Men bättre sent än aldrig. Om fler och fler börjar förhandla med sina uppdragsgivare om usla avtal kommer något att hända. Dessutom är det viktigt att bilda nätverk med andra frilansar för samma uppdragsgivare. Lyckas det kommer man långt, det visar erfarenheten.
Eva Ekelöf
