Webbersättningen kallade
Det har blivit allt vanligare att köparna förväntar sig att webbpublicering är något som är gratis. Samtidigt har de senaste åren bjudit på en flod av rapporter om att nätannonseringen ökar explosivt. Det är något genuint motbjudande när medieföretag skor sig på att frilansjournalisters material som de genom sin starka ställning kan tvinga till sig utan att betala för. Mappen märkt fulavtal i min dator blir har inte minskat under den tiden som nätet började dra in pengar åt medieföretagen. Varför fungerar inte frilansrekommendationen på det här området? En enkät som Frilans Riks skickade ut våren 2008 visade att 73 procent av de svarande använder sig av Frilansrekommendationens dagsarvode ( 2009=6 560:- ) när de förhandlar med sina kunder. Däremot är det bara 17 procent som som uppger att de begär att få 20 procent extra för publicering på internet och ännu färre, 6 procent, svarade att de hävdar att nätutläggningen ska vara tidsbegränsad till sex månader.
Ändring tar tid
För att frilansrekommendationen ska bli ett bra verktyg som fungerar i det dagliga, måste vi få till stånd någon form av ändring kring webbpublicering. Men den som har läst den nya frilansrekommendationen kan direkt se att webbpubliceringen är oförändrad. Jag förstår att det kan verka ologiskt. Men vi insåg ganska snabbt att en större förändring skulle ta längre tid än en höst att genomföra. Därför valde vi att gå ut med de förändringar som vi ändå är överens om. Det brådskar även med de andra uppdateringarna.
Kollektiv lösning?
När det gäller webbpublicering var vi flera i gruppen som fastnade för en idé om en kollektiv lösning. Den skulle gå ut på att Alis skulle administrera frilansars webbrättigheter. Om Alis ( alltså ”Administration av litterära rättigheter i Sverige” skulle kunna befria frilansar från diskussioner om webbpublicering skulle mycket vara vunnet. Men frågetecknen är många. Dels är det fler organisationer inblandade i Alis och dels skulle det bli en stor administrativ apparat att bevaka frilansars intressen. Jag tycker att vi ska försöka ro idén iland, men jag tror att man måste inse att oddsen för att lyckas inte är de bästa. Tills vidare rekommenderar vi ändå att man ska ta 20% extra för webbpublicering. Det är inte optimalt, det är jag den första att tycka. Samtidigt skadar vi inte de frilansar som verkligen får betalt för nätpublicering enligt rekommendationen.
Rekommendation för långa uppdrag
Den vanliga frilansrekommendationen, dagsarvodet, är uträknad för den frilans som tar relativt korta uppdrag. Hänsyn är tagna för att frilansen lägger mycket tid på försäljning, research och andra saker som är svåra att debitera för. Dagsarvodet på 6560:- speglar att standardfrilansen har svårt att fakturera för mer än 10 dagar i månaden, i snitt över hela året. Den nya kategorin, mycket omfattande uppdrag, kompenserar för att frilansar med stadigvarande uppdrag inte behöver lägga lika mycket tid på försäljning. Den är uträknad utifrån taxan för återkommande uppdrag: 5250:- per dag * 5 dagar (per vecka) * 4,5 arbetsveckor (per månad)-30 %= 82 687:-. Vissa (extra okunniga) uppdragivare tycker att frilansar bara ska kompenseras för att vi betalar våra egna sociala avgifter, mot dem är det viktigt att att ha argumenten med sig. Vi frilansar ska ju dessutom betala försäkringar, pension, dator och annan teknisk utrustning, många har lokal eller del av lokal. Även om man tidvis jobbar inne på en redaktion behöver man fortfarande ha pengar och betala allt det där som ingår i en anställning. Därför tyckte jag att den här delen av Frilansrekommendationen är jätteviktig. Om du (eller din kund) tycker att det är mycket att fakturera 82 687:- månad, kolla vad en revisor tar, eller en IT-konsult. Man får komma ihåg att vi frilansar inte bara är en slags billig arbetskraft, vi tar betalt för kunnande, professionalitet och erfarenhet. Kvalitet kan inte vara hur billigt som helst.
Journalister med kamera
Slutligen har bilddelen av frilansrekommendationen kommit ikapp verkligheten. Idag är det mycket vanligare med frilansjournalister bakom kameran och ibland är osäkerheten stor om vad bilderna egentligen är värda. Vi vet att många har använt rekommendationens arkivbildspriser även för nytagna bilder. Men för att inte stjälpa fotografernas marknad rekommenderar vi nu att fotouppdrag, vid sidan av artikel ska debiteras med minst 3 timmar, alltså 2 460 kronor (2009).
Mer…
Henrik Sannesson
