Vi fick just besked om verksamhetsbidraget från förbundet. Vi får sextitusen mindre än vi sökt om. Äsch det är väl inte så farligt, ett och ett halvt styrelsemöte mindre bara. Eller hoppsan, jag glömde visst bort. Vi har ju inte samma ekonomiska ramar som Förbundsstyrelsen och andra som jobbar på uppdrag från Förbundet. De räknar med sextusen per ledamot och möte i förrättningsarvode, resa och logi. För oss är det tvåtusenfemhundra. För vi jagar billigaste biljetten, sover hos mamma, får 200 spänn i timmen, och inte för hela restiden förstås. (Gör man uppdrag för förbundet så arvoderas man från att man slår igen dörrn därhemma tills man sätter nyckeln i låset när man kommer hem.)
Vi får ju inte glömma att vi är journalisternas låglöneproletariat. Hur skulle det se ut om vi bokade hotell hursomhelst, bara för att vi skulle tillbringa natten på annan ort. Okej, sextitusen på sju ledamöter à 2500 per möte, det blir tre och ett halvt möte. Hälften av de styrelsemöten vi har budgeterat för. Men vad är ett möte – vi dricker ju ändå bara kaffe och har trevligt. Om vi nu envisas med att dricka kaffe och ha trevligt så som årsmötet fastslog i enlighet med vår verksamhetsplan så får vi ta’t nån annanstans. Väck med Frilansjournalistens nyhetsbrev – då hamnar vi ju på 25000 plus och kan dricka ännu mera kaffe! Medlemmarna är ju ändå journalister så de får väl leta reda på sin information själva.
Eller va fan – skit i att sponsra medlemmar med resebidrag för att gå kurser på annan ort och bidrag till småklubbarna att arrangera medlemsaktiviteter för. Eller om vi struntar i att hjälpa förbundet med att rekrytera nya frilansmedlemmar och fimpar solidaritetskampanjen – då är vi hemma på noll. Solidaritet är ju ändå ett rätt löjligt begrepp, eller hur?
Nu ska jag ta reda på om det är som vi tror, att de andra distrikten som sökt och fått verksamhetsbidrag – fler än vanligt har vi fått höra, som förklaring till att vi fått så lite – ska använda stålarna till lyxiga fester med extra allt, Wanja-stuket. Medan våra medlemmar på våra fester – det vill säga middagen efter årsmötet – får börja rota i sin egen portmonnä redan efter första glaset.
Rapport följer med resultat av efterforskningarna.
Bittra hälsningar från en rättså less kassör
Malin Wahlstedt
Journalistikens låglöneproletariat
Kategorier: Uncategorized
Tags: ekonomi
Malin!
Upp med hakan. Jobbet är viktigt. HAr ni fått någon annan motivering än att andra/fler än vanligt sökt pengar. Frilans Riks är det enda disitrkt som ”måste” ha en stark verksamhet. Andra medlemmar i andra distrikt har klubbar som orkar mer.
Håll ut, överklaga, skriv till de andra distrikten och be om stöd och bidrag. JAg trod att det finns en del skattkistor ute i buskarna.
Kram
Christina
Borde det inte vara logiskt att det vore tvärtom med styrelsearvodena? Att frilansare får 6.000 för att åka på möte, eftersom de inte har någon lön den dagen/dagarna, och anställda får 2.500 för rena kostnader?
Tyvärr har jag inte någon bra idé på protester, så det är ju lätt att klaga utan att komma med konkreta förslag. Men att strypa en redan ansträngd ekonomi i ett så viktigt och kostnadskrävande kollektiv som frilansarnas, är TYVÄRR ännu ett tecken på hur lite FS förstår om frilansarnas situation och behov. Har de fortfarande inte fattat att vi är trötta på att mjölkkor???
Naturligtvis borde det vara som Kristina Wallin föreslår. Nu känns det som att det får vara nok. Kan vi resa oss som en man? Protestlistor från alla distrikten? Försöka värva namnunderskrifter från så många medlemmar som möjligt? Men hjälper det? Nä tror jag inte… men jag känner ändå att vi vanliga gräsrötter behöver visa att vi står enade bakom Frilans Riks styrelse och vi kräver at vår styrelse får de medel som behövs för att uträtta styrelsearbetet… typ.. nå’t..?
För oss i styrelsen är det inget problem att ett möte kostar 2500 kronor per man. Det är villkor som vi sätter själva för att vi prioriterar andra aktiviteter. Men nu när bidraget sänks med 60 000 så finns det ändå inte mycket pengar kvar till andra aktiviteter som solidaritetsmöte, rekrytering, information. Vi vill inte ha minskad budget, men inte för att höja våra arvoden utanför att GÖRA mer. Eller åtminstone inte mindre. Tack ändå för omtanken
.
Åsa Ohlsson
Jag har just svarat i Snackbar men gläds åt era svar här också.
Vi hade en liten diskussion i styrelsen före kongressen vill jag minnas, om ifall vi inte skulle föreslå att Frilans Riks slapp vara ett av distrikten och istället fick en fast summa, för att slippa prutas mot jubileumskalas och slikt. Vi borde kanske ta upp den tråden igen. Men det är ju mer långsiktigt, inför nästa kongress typ.
På kortare sikt är det nog att bråka och klaga och omdefiniera så stor del av vår verksamhet som möjligt till upphovsrätt, för i den pengapåsen finns det ännu lite skrammel. Och så kan man alltid hoppas att Journalisten skriver några ord för att sprida kunskapen om vårt martyrskap
/ Malin Wahlstedt i tagelskjortan
Malin – av med tagelskjortan och på med märkestailleuren:-)! Vi ska banne mig visa att vi är lika mycket värda som de andra!
Faktum kvarstår, att FS inte ens funderar på att de också måste spara på sig själva om alla ska spara.
Grrr… (inte speciellt konstruktivt utan konkreta förslag, men ni får förlåta en genomstket hjärna efter en VARM dag framför datorn med den italienska solen som steker utanför)
Malin! Provar den här vägen också. Det vore jättebra om du hörde av dig till mig så fort som möjligt ang. bokmässan!