Enade vi stå… Om gemensamma nordiska fulavtalsbekymmer november 30, 2009

Medlemmarna från Mälardalens frilansklubb satt som ljus och lyssnade på de dystra nyheterna från våra nordiska grannländer vid det nordiska minglet på Hornstulls Strand förrförra veckan. Det är skönt att höra om liknande problem som de egna, ur andra synvinklar. Eller om det är skadeglädjen..?

Jørn Wad, ordförande för de norska Frilansjournalistene, berättade om delade med sig av sin favoritmetafor för fackligt engagemang. Det var en facklig representant för det norska transportarbetarförbundet, som vid något fackligt stormöte höll upp en tändsticka, och bröt den. ”Så går det om vi är ensamma” sa han, varpå han greppade en hel grabbnäve stickor, som naturligtvis inte gick att bryta.
I Norge är det Hjemmet Mortensen som är den stora motparten och skickar ut fulavtal, eller ”fritt flyt-avtal” som de kallas på norska. Än så länge har frilansarna hållit stången, Hjemmet Mortensen har tackat nej till inbjudningar om att förhandla, och nu ligger bollen hos dem.
Danska Frilansgruppen ville förhandla med Egmont om deras (ful)avtalsförslag men fick avbryta eftersom medlemmarna inte ville riskera bli av med sina uppdrag utan hellre gick med på en sänkning med tio procent av arvodet.
Heikki Jokinen från de finska frilansjournalisterna, sedan i somras nordisk frilans¬koordinator, berättade om den finska situationen. Sanoma News, en av Europas största medieconcerner, kom i våras med ett bud till alla frilansmedarbetare där man utan ersättning vill ta över alla rättigheter, globalt, i all framtid, i alla befintliga och framtida medier.
400 frilansar lämnade fullmakt åt det finska journalistförbundet att förhandla för deras räkning. Nu Sanoma News tycker sig ha gjort en stor eftergift genom att låta fotograferna behålla rättigheterna till de bilder som inte publiceras. Illustratörernas skisser däremot, måste de behålla rättigheterna till. I väntan på Marknadsdomstolens bedömning av om avtalet är oskäligt har Sanoma News vid vite av 200.000 € förbjudits att skicka ut några nya.

Elände elände, men än så länge står vi pall, och vi gör det bättre som en fet bunt tändstickor!
Malin Wahlstedt, kassör i Frilans Riks

Idag är det lätt att vara frilansfacklig november 26, 2009

Vissa dagar är det lättare än andra att vara frilansfackligt aktiv. Idag är en sådan. En klubbordförande på en mindre dagstidning mailade och frågade om man verkligen kunde säga upp ett avtal med en frilans som levererat material under flera år, från en dag till en annan. Visst fanns det väl någon uppsägningstid? Och vad kunde arbetsplatsklubben göra för att hjälpa frilansaren?

Denne klubbordförande var med, precis som fyra av oss i Frilans Riks styrelse, på avtalskonferensen i Stenungssund nu i höst. Den konferensen fungerande som ett stort solidaritetsmöte för oss frilansar. Vi kunde i flera sammanhang förklara sambanden mellan anställdas villkor och frilansarnas. Och kanske ännu bättre. Vi behövde inte förklara särskilt mycket. De anställdas fackliga företrädare var oerhört engagerade i frilansarnas villkor.

Kanske är det så att nu, när många blir varslade och kanske funderar på att ge sig ut på frilansmarknaden istället för att lämna journalistyrket, blir det ännu lättare att se det starka bandet mellan grupperna?
Mailet från klubbordföranden avslutades med ”det är en del före detta anställda som funderar på att börja frilansa och jag har hänvisat ett par av dem till dig”.
Det är vi så glada för. Det är precis så vi vill att det ska gå till- att klubbarna för de anställda även engagerar sig för frilansande medlemmarna som de kommer i kontakt med på sin arbetsplats. Och att de hjälper oss att behålla kontakten med dem.

Som sagt- idag är det lätt att vara frilansfackligt aktiv.
/Åsa

Ny norsk frilansrekommendation november 10, 2009

Den kanske viktigaste ämnet på våra norska kollegers årsmöte nu i fredags var skissen till ny frilansrekommendation. Frilansjournalistene (FJ) har idag en frilanssats, ett rekommenderat timpris. Vid årsmötesmiddagen berättade Toralf Sandåker, som är FJ:s representant i den grupp som omarbetar rekommendationen, att frilanssatserna kom till en gång för länge sedan, baserade på vad en viss frilansjournalist sa sig ha tjänat, och uppräknas årligen i takt med de anställdas löner. Det är en siffra utan koppling till anställdas löner, svagt dokumenterad och utan legitimitet.

Det nya förslaget är en våt dröm för excelälskare; ett nätbaserat excelark med sjuttielva rader där man fyller i sina egna omkostnader, pensionsavsättningar, sjukförsäkring, icke debiterbar tid för olika specificerade ändamål osv osv…

Sedan – och det här är rätt fascinerande – kan man välja bland mellan norska uppdragsgivare i en rullmeny och få fram snittlönen för de anställda journalisterna där, direktlänkat från förbundets lönestatistik. Tycker man den tidning man tänker sälja till har för taskig timlön, står det en fritt att välja någon mer väl välavlönad tidnings nivå. Och vips – utifrån detta kommer ett timpris fram.

Arbetet sker på initiativ av det norska Journalistförbundet, och förankras hos de anställda. Mallen ska förstås bara vara vägledande, frivilllig att använda som stöd, och det är upp till var och en om man vill visa sin kalkyl för uppdragsgivaren för att övertyga denne om rimligheten i ens beräkningar, eller bara använda den för sina egna prisfunderingar. Men ingen som ser uppställningen kan tvivla på att det finns skäl för frilansens skyhöga timarvode.

/ Malin Wahlstedt