Under middagen fick Frilans Riks beröm av en kille från Filipstadstidningen som jag fick till bordet, och som var så imponerad över hur pålästa vi var. Åsa sa, när vi möttes vid något tillfälle igår kväll: ”Frilans Riks ägde verkligen kongressen!”. Och jo jag tycker inte vi ska vara blygsamma utan det var verkligen så. Visst, vi hade behövt Börge Nilssons hjälp att tala för motionen om ALIS som han hade skrivit men annars, i stort sett, så var vi… bäst!
Och vilken lättnad när den föreslagna ordförandeduon klubbades igenom med acklamation! Med Jonas Nordling, Ulrika Widsell och nykomlingarna bland övriga ledamöter, inte minst vår Åsa men även andra favoritkandidater, känns det som att Journalistförbundet kommer att ta plats där vi befinner oss idag, i verkligheten.
Därmed inte sagt att Agneta Lindblom-Hulthén och Arne König inte är värda alla tacktalens stora ord. Det är sant att en sådan naturkraft som Agneta, med en sådan utstrålning och ett sådant ärligt engagemang inte föds mer än var tusende år. Av Arnes insatser har vi nog tyvärr fått se en orättvis bild i våra kontakter på kanslimötena där hans roll i mycket varit att agera filter mellan Frilans Riks och Förbundsstyrelsen. Allt som sades igår om hans betydelse för det internationella arbetet, att turkiska journalister bär plakat med hans porträtt när de demonstrerar för fängslade kolleger, var fantastiskt. Vi har vi nog missat en del av hans kvalitéer, men icke desto mindre var det nu dags för förnyelse, och förnyelse har vi fått!
Åsa tog morgonbussen från Djurönäset för att komma hem till Malmö och fira sin sambo som fyller år, ett par åkte redan innan festen igår kväll, Stockholmarna har väl hunnit hem och själv är jag snart framme i Göteborg. Jag tar mig friheten att tala för oss alla när jag säger att vi är Nöjda, Trötta och Stolta över vår insats och över Frilans Riks! Det dröjer nog en stund innan den märks även för andra, vanliga medlemmar, men jag hoppas att ni kommer märka av den!
MALIN WAHLSTEDT
