Dryga hundratalet frilansjournalister från hela Norden är nu hemma igen efter det nordiska frilansseminariet i Helsingør. Dagen innan hade de nordiska frilansstyrelserna sitt sedvanliga toppmöte, där vi delar med oss av idéer och problem. (På grund av Frilans Riks svångremsbudget, där inte minst det nordiska kontot strypts, var jag ensam från oss.)
Det är genom det nordiska samarbetet vi fick idéerna till Frilanskatalogen, som i Finland är en viktig inkomstkälla för frilansjournalisterna, och Frilanskalkylatorn som både danskar och finnar nu anpassar för sina förhållanden. Norska Frilansjournalistene ger bort Frilanskalkylatorn gratis till de syskonorganisationer som vill, och som då kan lägga in det egna landets löner. Frilans Riks kommer nog att haka på, när vi bara har lite mer slutsatser om vilka effekter det fått på frilansarnas arvoden.
När våra relationer till moderförbundet varit frostiga har både danska och norska kolleger kunnat berätta att de haft det likadant men att deras ställning nu är stark. Danskarnas starka ekonomi är svår att direkt översätta till svenska förhållanden men kan ändå inspirera som exempel på andra sätt att resonera. Idéer som Frilans Riks bidragit med och spridit är Tusenlappen och Arvodesguiden.
En ny idé är de danska frilansarnas Webinars: ett par timmar långa kurser (med kaffepaus i mitten) för 15-20 deltagare online, med en kursledare vars skärmbild utgör deltagarnas skärmbild, där man kommunicerar via headset och / eller chatt. Deltagarna slipper både kostnad och tid för resa och man behöver inte hyra lokal, så kursledarens arvode är det enda som kostar. Smart!
En härligt rebellisk idé kommer från Norge. Medlemmar har uppmanats att skriva på de värsta uppdragsgivarnas facebooksidor, ungefär att “Om du köper den här tidningen bidrar du till att försämra frilansjournalisters inkomster och upphovsrätt.” Skribenten blir ganska snart blockerad, men då tar någon annan vid. Till slut har tidningen ringt upp Frilansjournalistene och bett om förhandlingar. Detta vill vi ta efter!
I Finland bråkar frilansjournalisterna sedan länge med mediekoncernen Sanoma som med bara små, kosmetiska förändringar håller fast vid det fulavtal som alla måste skriva under för att leverara till tidningarna. Enligt fulavtalen är den enskilde frilansen / fotografen ansvarig för att intervjupersonen / fotoobjektet går med på att förekomma i alla medier Sanoma kan tänkas vilja sälja vidare till.
Frilansarna har nu skapat ett kontrakt för intervjupersoner och fotoobjekt att fylla i och skriva under, för vilka sammanhang de kan tänka sig förekomma; allt utifrån villkoren i Sanomas egna fulavtal. Det är ett avtal på tre sidor som upprättas i tre exemplar. Där får intervjupersonen godkänna om de vill förekomma överallt alltid eller om man vill göra undantag för religiös propaganda, kommersiellt bruk, vissa länder, vissa världsdelar, vissa för frilansen ifråga, ett år, fem år etcetera etcetera… Ett absurt och orealistiskt kontrakt, byggt på mediekoncernens absurda, orealistiska krav. När kontrakten börjar komma in till tidningarna kan dessa inte undgå att inse det ohållbara.
De norska frilansarnas ordförande får emellanåt frågor från medlemmar om var man bokar billiga flygbiljetter och vad det är för fel på datormusen. Kanske ska vi vara tydligare med vad facket kan hjälpa till med, och vad man måste fråga om någon annan stans. Kanske har frilansjournalister, eller journalister över huvud taget, för höga förväntningar på facket? Med aldrig så stora skyltar vid entrén, med information om exakta klockslag och lokal, kommer ändå alltid några stövla rätt fram till första bästa mänska med ansvarig uppsyn och fråga ”Vart ska jag gå?” Det ligger i yrkets natur. Lita inte på andrahandsinformation, gå direkt till källan! Journalister, i synnerhet vi frilansar, är besvärliga naturer!
MALIN WAHLSTEDT
