Oräkneliga är gångerna när jag stammat fram ett uppslag i telefonen. Jo, hej, öh, jag heter Göran och jag har kanske en idé… Lilla jag. Nervös. Och stora uppköparen i andra luren. Stressad.
I våras gick jag på en frilansgrundkurs som hölls på förbundet av ombudsmannen Pär Trehörning. Många erfarenheter och klokheter utbyttes. Aha både bland oss förtroendevalda och förbundets representanter. Men så kom ett å fan. Ni vet den där upplevelsen när alla bitar faller på plats. Detta skedde helt oväntat. Efter själva kursen. Närmare bestämt under lunchen på Pressklubben. Vårt samtal hade mellan de utsökt möra tuggorna glidit in på våra säljerfarenheter. De flestas var mer eller mindre enligt det ovan tills Pär sa; Journalister som är företagare ska även agera som företagare.
Så självklart. Så sant. Man ska vårda företaget lika väl som journalistiken, fortsatte han. Man kanske inte är jämställd med uppdragsgivaren när det gäller kapitalet, men båda har regler, lagar och budget att följa.
Några veckor senare kom ytterligare ett å fan när jag bläddrade i tidningen Stockholm City. Denna gång ett med ett utdraget å och en varm känsla av nyfunnen gemenskap. Det var i en intervju med Niklas Rådström som skrivit boken Stig om sin vän Stig Claesson. Just det, författaren och konstnären med signaturen Slas. Och så entreprenör även han förstås.
Men enligt Rådström var Slas inte en företagare med en affärsidé, utan ansåg sig mer vara en fri bonde som har en mark att vårda och utveckla. Den eventuella talang man har är något man ska ta på allvar. Så självklart. Så sant.
Tack Pär. Tack Slas. Jag heter Göran Schüsseleder, frilansjournalist. Mitt företag har igenkännande krönikor som specialitet och jag har ett uppslag som jag tror skulle kunna glädje era kunder.
