Den kanske viktigaste ämnet på våra norska kollegers årsmöte nu i fredags var skissen till ny frilansrekommendation. Frilansjournalistene (FJ) har idag en frilanssats, ett rekommenderat timpris. Vid årsmötesmiddagen berättade Toralf Sandåker, som är FJ:s representant i den grupp som omarbetar rekommendationen, att frilanssatserna kom till en gång för länge sedan, baserade på vad en viss frilansjournalist sa sig ha tjänat, och uppräknas årligen i takt med de anställdas löner. Det är en siffra utan koppling till anställdas löner, svagt dokumenterad och utan legitimitet.
Det nya förslaget är en våt dröm för excelälskare; ett nätbaserat excelark med sjuttielva rader där man fyller i sina egna omkostnader, pensionsavsättningar, sjukförsäkring, icke debiterbar tid för olika specificerade ändamål osv osv…
Sedan – och det här är rätt fascinerande – kan man välja bland mellan norska uppdragsgivare i en rullmeny och få fram snittlönen för de anställda journalisterna där, direktlänkat från förbundets lönestatistik. Tycker man den tidning man tänker sälja till har för taskig timlön, står det en fritt att välja någon mer väl välavlönad tidnings nivå. Och vips – utifrån detta kommer ett timpris fram.
Arbetet sker på initiativ av det norska Journalistförbundet, och förankras hos de anställda. Mallen ska förstås bara vara vägledande, frivilllig att använda som stöd, och det är upp till var och en om man vill visa sin kalkyl för uppdragsgivaren för att övertyga denne om rimligheten i ens beräkningar, eller bara använda den för sina egna prisfunderingar. Men ingen som ser uppställningen kan tvivla på att det finns skäl för frilansens skyhöga timarvode.
/ Malin Wahlstedt