Idag är det lätt att vara frilansfacklig november 26, 2009

Vissa dagar är det lättare än andra att vara frilansfackligt aktiv. Idag är en sådan. En klubbordförande på en mindre dagstidning mailade och frågade om man verkligen kunde säga upp ett avtal med en frilans som levererat material under flera år, från en dag till en annan. Visst fanns det väl någon uppsägningstid? Och vad kunde arbetsplatsklubben göra för att hjälpa frilansaren?

Denne klubbordförande var med, precis som fyra av oss i Frilans Riks styrelse, på avtalskonferensen i Stenungssund nu i höst. Den konferensen fungerande som ett stort solidaritetsmöte för oss frilansar. Vi kunde i flera sammanhang förklara sambanden mellan anställdas villkor och frilansarnas. Och kanske ännu bättre. Vi behövde inte förklara särskilt mycket. De anställdas fackliga företrädare var oerhört engagerade i frilansarnas villkor.

Kanske är det så att nu, när många blir varslade och kanske funderar på att ge sig ut på frilansmarknaden istället för att lämna journalistyrket, blir det ännu lättare att se det starka bandet mellan grupperna?
Mailet från klubbordföranden avslutades med ”det är en del före detta anställda som funderar på att börja frilansa och jag har hänvisat ett par av dem till dig”.
Det är vi så glada för. Det är precis så vi vill att det ska gå till- att klubbarna för de anställda även engagerar sig för frilansande medlemmarna som de kommer i kontakt med på sin arbetsplats. Och att de hjälper oss att behålla kontakten med dem.

Som sagt- idag är det lätt att vara frilansfackligt aktiv.
/Åsa

Ny norsk frilansrekommendation november 10, 2009

Den kanske viktigaste ämnet på våra norska kollegers årsmöte nu i fredags var skissen till ny frilansrekommendation. Frilansjournalistene (FJ) har idag en frilanssats, ett rekommenderat timpris. Vid årsmötesmiddagen berättade Toralf Sandåker, som är FJ:s representant i den grupp som omarbetar rekommendationen, att frilanssatserna kom till en gång för länge sedan, baserade på vad en viss frilansjournalist sa sig ha tjänat, och uppräknas årligen i takt med de anställdas löner. Det är en siffra utan koppling till anställdas löner, svagt dokumenterad och utan legitimitet.

Det nya förslaget är en våt dröm för excelälskare; ett nätbaserat excelark med sjuttielva rader där man fyller i sina egna omkostnader, pensionsavsättningar, sjukförsäkring, icke debiterbar tid för olika specificerade ändamål osv osv…

Sedan – och det här är rätt fascinerande – kan man välja bland mellan norska uppdragsgivare i en rullmeny och få fram snittlönen för de anställda journalisterna där, direktlänkat från förbundets lönestatistik. Tycker man den tidning man tänker sälja till har för taskig timlön, står det en fritt att välja någon mer väl välavlönad tidnings nivå. Och vips – utifrån detta kommer ett timpris fram.

Arbetet sker på initiativ av det norska Journalistförbundet, och förankras hos de anställda. Mallen ska förstås bara vara vägledande, frivilllig att använda som stöd, och det är upp till var och en om man vill visa sin kalkyl för uppdragsgivaren för att övertyga denne om rimligheten i ens beräkningar, eller bara använda den för sina egna prisfunderingar. Men ingen som ser uppställningen kan tvivla på att det finns skäl för frilansens skyhöga timarvode.

/ Malin Wahlstedt

Varför nöja sig med hälften år efter år? maj 15, 2009

Bland de mest eftersatta frilansarna är våra medlemmar och kanske blivande medlemmar på TV4. Jag tänker i första hand på de närmare 75 journalister som arbetar på TV4 Riks i Stockholm och år efter år utför underbetalt arbete. TV4 är självklart nöjda med att en stor del av det dagliga och kvalificerade arbetet utförs av frilansar. Då slipper man ju anställa. Men varför nöjer sig frilansarna med hälften av arvodet? Helt enkelt för att de saknar stöd.
Detta är en fråga jag som ny ledamot i Frilans Riks styrelse vill prioritera. Att vi stillasittande accepterar att så många frilansande vänner får sköta sina förhandlingar själva urholkar även det befintliga kollektivavtalet för de fast anställda. Vägen till ett anständigt arvode stavas kollektiv förhandling och att frilansar börjar prata med varandra. Det vill vi hjälpa till med – tillsammans med journalistklubben på TV4. Låt oss börja med ett anständigt minimiarvode!

Erik Tjernström, ny ledamot Frilans Riks styrelse

Avtal 2010, men var finns frilansarna? maj 4, 2009

2010 är det dags för de anställda att förhandla sig till nya kollektivavtal igen. Det känns som att det var  nattmanglingar och kamp rätt nyss, men nu har det gått två år och nästa år är det dags igen.

Men vad är det som ska in i de nya avtalen? Journalistförbundets förhandlingsdelegation får sina direktiv från avtalskonferenserna. I oktober sätter de igång i Stenungsund och de anställdas klubbordföringarfrån hela landet ska  komma överens om vilka frågor som prioriteras. 

Eftersom det finns fyra arbetsgivarorganisationer, alltså fyra motparter, blir det också fyra olika konferenser. De är SRAO (SR, SVT och UR); Tidningsutgivarna (TU); Media och informationsarbetgivarna som är uppdelade på MIA Eter (TV4 och kommersiell radio); samt MIA Tidskrift.

Frilans Riks ska sitta med på alla avtalskonferenserna. Det finns mycket att prata om, redan idag finns en del frilansfrågor med i kollektivavtalen. I SRAO-avtalet finns till exempel en paragraf som reglerar användningen av produktionsbolag. Men vad vill vi mer ta upp? Ska vi kräva att frilansars upphovsrätt tas med i de lokala avtalen? Vill vi föra upp frågan om frilansombud i klubbarna igen? Jag ser avtalskonferenserna också som en bra grund för vidare samarbete med arbetsplatsklubbarna, inte bara som upptakt för 2010 års avtal. Men vi behöver fler idéer att ta med oss till Stenungsund i oktober. 

Henrik Sannesson

 

Det finns