När larmet tystnar december 4, 2009

Vad händer efter scoopet – när larmet tystnar? En frilans från Norrköping, som fått Stora journalistpriset, besökte Linköpings Wärdshus och jullunchen som Östergötlands frilansar hade ordnat, för att berätta om detta.

När meterlånga faxark på kontokortsräkningar från hotellet i Berlin började strömma in förstod Britt-Marie Citron att hon var hemma. Nu hade hon äntligen svart på vitt på att Sölve Conradsson, stark man i Motala kommun, hade försnillat kommunens pengar på nöjesresor för sig själv och andra politiker och tjänstemän och deras fruar, och på en hel del prylar, middagar, vin och sprit.
Det är nu över tio år sedan skandalen i Motala briserade och blev en nationell angelägenhet, men den lever fortfarande kvar i minnet hos många. För Britt-Marie Citron innebar det – förutom stora journalistpriset och andra hedersbetygelser – att hon som relativt ny journalist fick erbjudande om ett jobb som politisk reporter på Expressen.
”An offer you can´t refuse”. Men det varade bara sex månader – östgöten längtade hem och gillade inte hetsen på tidningen.
Väl hemma på Motala tidning igen gällde det att leva upp till alla förväntningar från kollegor och Motala-bor. Alla som hade en oförrätt värt namnet i Motala med omnejd ringde upp och vill ha hjälp. Britt-Marie Citron satt halva sin arbetstid med gråtande människor i luren. Hon kunde inte säga nej och resultatet blev nära nog utbrändhet. Hon sa upp sig och skrev en bok om hela händelsen. På så sätt kunde hon lämna alltihop bakom sig.
Så här i backspegeln finns det några saker hon har lärt sig. Till exempel att ett proffsigt stöd från en smart redaktionsledning är ovärderligt när en färsk reporter gräver och ska göra avslöjanden. Det hade hon inte. Att dämpa omgivningens förväntningar på nya stora avslöjanden är ett annat.
Idag tror hon att många redaktionsledningar skulle motarbeta ett sådant avslöjande som Motala-skandalen. Dels har resurserna blivit mindre, dels är klimatet annorlunda idag – många redaktionsledningar vill stå på god fot med kommunen.
Britt-Marie Citron arbetar nu som lärare på journalistutbildningar och på Fojo och som föreläsare. Boken säljer fortfarande och ger royalty. På somrarna vikarierar hon på Folkbladet i Norrköping och för att upprätthålla kompetensen som grävare jobbar hon under året med kommunala gräv, som publiceras på sommaren. För det går inte att göra grävjobb på vanlig arbetstid.
- Det finns det ingen tid till, förklarar hon.

Eva Ekelöf

Frilansförfattare om bokskrivande och Bloggar mot gammelmedia september 29, 2009

”Man få ta saken i egna händer om något ska hända.” Så tänkte Mats Bjurbom efter att ha fått en roman refuserad ett antal gånger, och startade ett eget förlag. Med inkomsterna från en halvtidsanställning på Smålandsposten och en heltidsarbetande hustru kan han ägna en hel del tid åt att skriva efter eget huvud. Böcker som genererar kostnader snarare än intäkter. Han kostar till och med på sig en egen mässmonter för sina böcker “Indien ur fem perspektiv” (om familjens Indienresa), novell­samlingen “Konsten att räkna till tio” och den nya kåserisamlingen “Den skönstjärtade Venus”.

Kim Hall gjorde en intervju för en artikel om kulturkrockar mellan danskar, svenskar och norrmän. Föreläsarna som håller seminarier för företag i ämnet ”Skandigration” såg behovet av en bok som komplement till sina föreläsningar, och ville gärna se Kim som författare. Hon nappade, och har ägnat kvällar, nätter och helger åt att få boken skriven. Efter ett visst antal sålda böcker är kostnaderna betalda och boken ska då kunna generera lite inkomster, men som så ofta i författarbranschen är det snarare seminarier och föredrag man drar in pengar på.

Henrik Arnstad kommer ut med sin andra bok på Norstedts förlag. “Skyldig till skuld, En europeisk resa i Nazitysklands skugga” om hur Europas före detta axelmakter försöker hantera sitt mörka förflutna. Boken är en uppföljare till hans förra bok “Spelaren Christian Günther”, där han fick låna sitt namn åt Arnstad-debatten i Finland om landets tid som allierad med Nazityskland 1941-1944. Debatten gav stoff till den nya boken.

Enligt Henrik Arnstad blir man antagen av ett förlag bara man har en bra idé. Som hjälp till försörjningen under tiden man skriver finns massor av stipendier att söka. 60.000:- rent i fickan ger åtminstone ett par månaders försörjning, men de skattefria pengarna syns inte i underlaget till sjukpenninggrundande inkomst när det är dags för föräldrapenning, berättade Henrik enligt egen bitter erfarenhet.

Lördagens debatt mellan kulturjournalister och bloggare slutade i samförstånd om att  bloggarna inte lär konkurrera ut den traditionella kulturjournalistiken. Debatten leddes av Lis Hellström Sveningson, kulturjournalist och ordförande i scenkonstkritikernas förening.

Rosemarie Södergren som driver kulturbloggen.com och Eva Emmelin som skriver litteraturbloggen En full bokhylla är en rikedom, fullbokhylla.wordpress.com ser sig inte som konkurrenter till de traditionella kulturjournlisterna, utan snarare som komplement. Som bloggare kan man skriva direkt ur hjärtat utan samma krav på att ens åsikter ska vara underbyggda på samma sätt som om man skriver i en tidning. Eva Emmelin driver sin bokblogg som en offentlig läsdagbok, för att dela med sig av böcker hon läst.

På tidningens kultursidor förväntar man sig väl underbyggda åsikter av en kunnig skribent. Men skriver Rosemarie Södergren något fel, så får hon höra om det fortare än snabbt – hon säger att hon är precis lika övervakad i sin blogg som i vilken annan publikation som helst. Just snabbheten är nog bloggens stora fördel. På en blogg kan man slänga ur sig en kommentar om en spelning man varit på och bara måste få berätta om. Rosemarie Södergren kan nämna flera exempel på band som uppmärk­sammats i hennes blogg långt innan de stora dagstidningarna ens stavat till deras namn.

Kalle Malmstedt är framför allt rockkritiker i GP och har även en privat blogg, där han skriver sånt som ingen vill betala för, men det är en helt annan sak. Skillnaden går dock varken mellan betalt eller icke betalt skrivande, eller mellan gammelmedia och nätet. Siri Reuterstrand driver sedan åtta år nättidskriften Alba helt ideellt. Ingen av skribenterna får betalt men tidningen har ändå journalistiska krav och ideal.

Alla fyra debattörerna är journalister, så det handlar inte om proffs mot amatörer. Inte heller om betalt eller icke betalt skrivande. Det handlar om vem som skriver och i vilket syfte. Ett digert källkritiskt arbete för läsarna.

Malin Wahlstedt

Frilans Riks på bokmässan september 17, 2009

Det har undrats på Snackbar om det kommer vara några kolleger på bokmässan. Och det kommer det ju! Frilans Riks har nämligen ett par programpunkter i Journalistförbundets monter (nr B07:60).

På fredagen 25/9 kl 13:15 frågas Frilans Riks-medlemmarna Mats Bjurbom (kåserisamlingen den skönstjärtade Venus, eget förlag), Henrik Arnstad (Skyldig till skuld, En europeisk resa i Nazitysklands skugga, Norstedts) och Kim Hall (Skandigration, Bale Publishing) ut om hur de burit sig åt för att skriva sina böcker, och inte minst, hur de fått dem utgivna. Malin Wahlstedt ställer frågor.

På lördagen 26/9 kl 13:15 blir det en debatt mellan kulturrecensenter och bloggare. Riskerar bloggarna att konkurrera ut de traditionella kulturkritikerna? Våra medlemmar Siri Reuterstrand (bl a redaktör för nättidskriften Alba) och Kalle Malmstedt (bl a rockkritiker på GP) möter bloggarna Rosemarie Södergren (kulturbloggen.com) och Eva Emmelin (litteraturbloggen En full bokhylla är en rikedom, fullbokhylla.wordpress.com). Moderator: Lis Hellström Sveningson.

Dessutom är alla välkomna till torsdagens presskonferens där Journalistförbundets nya antologi om framtidens journalistik “Framtiden har redan varit här, hejat och passerat”. presenteras kl 17. Presskonferensen följs av mingel. Kom och mingla med oss!

Hela monterprogrammet: http://www.sjf.se/portal/page?_pageid=53,6172478&_dad=portal&_schema=PORTAL&element_id=10879133

/ Malin Wahlstedt

Utnyttjad av SR? Gå med i radiolistan! september 1, 2009

Dumpar arvoden och dribblar med upphovsrätten. Det låter som om det är något mycket suspekt medieföretag som beskrivs av frilansarna jag talar med, men egentligen handlar det om Sveriges Radio. Public service i svenska folkets tjänst.

Eftersom jag själv frilansar för SR blir jag naturligtvis inte förvånad över vad jag får höra när jag ringer runt till ett antal kollegor för att lära mig mer om radiofrilansarnas situation. Vi tycker alla om att göra radio, vi omhuldar public service-tanken, vi uppskattar att det finns så många kompetenta redaktörer och journalistkollegor på SR, vi gillar programutbudet, mångfalden och kvaliteten. Men vi tycker inte om att bli utnyttjade på en marknad där jobben är få och frilansarna många.

En radiofrilans får räkna med att arbeta mycket och tjäna lite. Frilansrekommendationen är vi sällan i närheten av. Och det är just arvodesnivåerna som bekymrar radiofrilansarna mest. Det faktum att SR per automatik lägger ut material på Internet utan att betala för det, ofta roffar åt sig hela upphovsrätten (med eller utan upprättat kontrakt) och att hanteringen av inköp många gånger är allmänt oprofessionell, hamnar i skuggan av arvodesproblematiken. Som en frilanskollega sa:
”Det är svårt att lägga energi på att bekämpa andra orättvisor när man svälter”.

För några år sedan gick en grupp radiofrilansar i Stockholm ihop och bildade Frilanspakten, som växte och fick många medlemmar runt om i landet. Genom samtal, artiklar och manifestationer lyckades pakten få SR att höja arvodena något för frilansar. Sedan dess upplever radiofrilansarna att medvetenheten om deras situation har blivit större bland redaktörerna på SR. ”Förr verkade de själva tro att fem tusen kronor för fyra dagars jobb var bra betalt, nu ber de snarare om ursäkt för det låga arvodet. Det är ju alltid något.”

Nu är det dags att gå ihop och arbeta tillsammans igen! Det är inte lätt för en enskild frilans – inte ens för ett helt fackförbund – att förhandla med en jätte som SR. Och, ärligt talat, jag vet inte hur vi skall gå till väga för att få SR att uppträda som en anständig aktör på frilansmarknaden. Men kanske har du en idé? Anmäl dig till den splitternya radiofrilanslistan så diskuterar vi saken!

/Malin Avenius

—
Radiofrilans, du är långt ifrån ensam! E-posta Frilans Riks kassör, Malin Wahlstedt, malins.masterverk [at] timecode.se, och skriv RADIOLISTAN i ämnesraden, så ser hon till att du kommer med på e-postlistan radio [at] frilansriks.org
Du måste inte vara medlem i SJF – men du är förstås hjärtligt välkommen att bli.

Journalistikens låglöneproletariat maj 28, 2009

Vi fick just besked om verksamhetsbidraget från förbundet. Vi får sextitusen mindre än vi sökt om. Äsch det är väl inte så farligt, ett och ett halvt styrelsemöte mindre bara. Eller hoppsan, jag glömde visst bort. Vi har ju inte samma ekonomiska ramar som Förbundsstyrelsen och andra som jobbar på uppdrag från Förbundet. De räknar med sextusen per ledamot och möte i förrättningsarvode, resa och logi. För oss är det tvåtusenfemhundra. För vi jagar billigaste biljetten, sover hos mamma, får 200 spänn i timmen, och inte för hela restiden förstås. (Gör man uppdrag för förbundet så arvoderas man från att man slår igen dörrn därhemma tills man sätter nyckeln i låset när man kommer hem.)
Vi får ju inte glömma att vi är journalisternas låglöneproletariat. Hur skulle det se ut om vi bokade hotell hursomhelst, bara för att vi skulle tillbringa natten på annan ort. Okej, sextitusen på sju ledamöter à 2500 per möte, det blir tre och ett halvt möte. Hälften av de styrelsemöten vi har budgeterat för. Men vad är ett möte – vi dricker ju ändå bara kaffe och har trevligt. Om vi nu envisas med att dricka kaffe och ha trevligt så som årsmötet fastslog i enlighet med vår verksamhetsplan så får vi ta’t nån annanstans. Väck med Frilansjournalistens nyhetsbrev – då hamnar vi ju på 25000 plus och kan dricka ännu mera kaffe! Medlemmarna är ju ändå journalister så de får väl leta reda på sin information själva.
Eller va fan – skit i att sponsra medlemmar med resebidrag för att gå kurser på annan ort och bidrag till småklubbarna att arrangera medlemsaktiviteter för. Eller om vi struntar i att hjälpa förbundet med att rekrytera nya frilansmedlemmar och fimpar solidaritetskampanjen – då är vi hemma på noll. Solidaritet är ju ändå ett rätt löjligt begrepp, eller hur?
Nu ska jag ta reda på om det är som vi tror, att de andra distrikten som sökt och fått verksamhetsbidrag – fler än vanligt har vi fått höra, som förklaring till att vi fått så lite – ska använda stålarna till lyxiga fester med extra allt, Wanja-stuket. Medan våra medlemmar på våra fester – det vill säga middagen efter årsmötet – får börja rota i sin egen portmonnä redan efter första glaset.
Rapport följer med resultat av efterforskningarna.
Bittra hälsningar från en rättså less kassör
Malin Wahlstedt

Fackligt aktiv redaktör? maj 18, 2009

Kan frilansande redaktörer ha fackligt styrelseuppdrag till exempel i en frilansklubb eller i Frilans Riks undrade en medlem i ett mail.
Frilansar är en rörlig grupp. Rollerna skiftar. Ett år redaktör, ett år inte, redaktör på halvtid, skribent på resten.

Jag själv var frilansande redaktör i 2,5 år samtidigt som jag satt i Frilans Riks styrelse. Hur kändes det att inte alltid följa frilansrekommendationen? Ja, inte så bra.
Men när jag och skribenten hade olika uppfattningar om tidsåtgången, var det nödvändigtvis jag som hade fel?
Jag tror att jag var mer mån att vara en OK redaktör, än om jag inte hade varit fackligt aktiv. Dubbelmoral? Nej. Verklighet.

Lika lite som att en anställd medlem som är redaktör kan betala som den själv vill, kan den frilansande det. Den anställde kan inte, som Frilans Riks motionerade om till kongressen, vägra att köpa in material till underpris. Det skulle vara skäl för uppsägning. Och en frilans kan inte heller vägra. Då kommer knappast kontraktet förnyas.
Däremot kan redaktörer med facklig kunskap pedagogiskt förklara för tidningsledningar vad det kostar att köpa material. Jag förklarade när min uppdragsgivare ville använda materialet fritt för en webbtidning att ”då får ni betala minst 20 procent för det”. Och att ”bilder som vi köpt till en artikel kan inte användas till reklambroschyrer”.

Går det att kombinera frilansande redaktörskap med fackligt styrelseuppdrag? Vad tycker du?

Åsa Ohlsson

Debatt- och dansglada frilansar mars 30, 2009

Cirka fyrtio debattglada själar kom på årsmötet förra veckan. De två mest debatterade punkterna var om det skulle finnas ett standardsvar vid fulavtal (nej) samt om taket skulle finnas kvar på Snackbar (nej).

I den nyvalda styrelsen finns större kompetens på radio och TV-sidan. Två nykomlingar står för förstärkningen på etermedia-sidan; Malin Avenius från Göteborg, vetenskapsjournalist för radio och press samt Erik Tjernström, TV-journalist från Skellefteå med Malmö som bas.
Omvaldes gjorde Henrik Sannesson, som nu gör sitt fjärde år som ordförande. Jag hoppar in och delar ordförandeskapet. Eva Ekelöf omvaldes som studieorganisatör. Malin Wahlstedt strävar troget vidare som kassör och David Dahmén ställde upp för andra året.

Från den norska frilansorganisationen skrämde Inger Ellen Eftevand Orvin oss genom att berätta hur det ser ut på den norska mediamarknaden. Hjemmet Mortenssons och dagstidningssamarbetet Kysten Runt presenterar fula upphovsrättsavtal som slår det mesta vi sett här i Sverige.
Med det i färskt minne var det kanske konstigt att årsmötesmiddagen blev en uppsluppen tillställning. Men det blev det. Jens Rossen från danska Freelancergruppen konstaterarer ”det är första gången på femtion år som frilansar i Sverige dansar”.

Kontaktuppgifter till Frilans Riks styrelse
styrelsen[at]frilansriks.org
Henriks Sannesson, 0733-241201 sannesson [at]gmail.com
Åsa Ohlsson, 0732-078721, asaohlsson [at]telia.com
Eva Ekelöf, 070-651 17 87, eva.ekelof [at]alfa.telenordia.se
Malin Wahlstedt, malins.masterverk [at]timecode.se
David Dahmén 070/ 792 1830, ddahmen [at]swipnet.se
Erik Tjernström, erik [at]agnesfilm.se
Malin Avenius, malin [at]avenius.se

Vi tackar för förtroendet och kastar oss över alla fula avtal som lurar i buskarna.

/Åsa Ohlsson, halv ordföring

mars 4, 2009

Fyra av Expressen cirka fasta 60 frilansar kom häromkvällen till ett möte som Mälardalens frilansklubb och Expressens journalistklubb inbjudit till. För att diskutera arvoden och upphovsrätt.

Det var ett bra möte. Det finns en vilja hos klubben att hjälpa frilansarna med dåliga arvoden och upphovsrätt. Ta kontakt med Olle Fors, som är ordförande!

Expressen har antagit en ny värdegrund där trovärdigheten står i centrum. Det rimmar dåligt med underbetalda frilansar och gratismaterial från andra Bonnier-tidningar, som Expressen samarbetar med, material som flyter in i tidningen under olika rubriker. Utan att frilansar får något för sin upphovsrätt.

Motordelen har exempelvis lagts ner och materialet hämtas nu från Teknikens värld.

De anställda är oroliga att sådant material ska ta över mer och mer av utrymmet i tidningen och göra att folk blir av med jobbet. Det finns bilagor nu helt utan anställda som skriver.

Arvoden har till och med sänkts senaste året. Kulturens frilansar får schablonarvoden som inte har höjts på många, många år. Här diskuterades en idé om att klubben förhandlar upp arvodena i takt med lönehöjningarna i avtalsförhandlingarna. Om avtalet alltså ger 4 procent ska frilansarvodena höjas lika mycket. Nätverk mellan de fasta frilansarna, för att diskutera gemensamma frågor, är en annan idé.

Vad händer med trovärdighet, empati, utvecklande, nytänkande och andra vackra värdeord när tendensen är en och densamma? Det är inte så att Expressen går dåligt. Förra året gjorde tidningen en av sina bästa vinster någonsin.

Eva Ekelöf 

Varför en ny frilansrekommendation februari 9, 2009

Webbersättningen kallade

Det har blivit allt vanligare att köparna förväntar sig att webbpublicering är något som är gratis. Samtidigt har de senaste åren bjudit på en flod av rapporter om att nätannonseringen ökar explosivt. Det är något genuint motbjudande när medieföretag skor sig på att frilansjournalisters material som de genom sin starka ställning kan tvinga till sig utan att betala för. Mappen märkt fulavtal i min dator blir har inte minskat under den tiden som nätet började dra in pengar åt medieföretagen. Varför fungerar inte frilansrekommendationen på det här området? En enkät som Frilans Riks skickade ut våren 2008 visade att 73 procent av de svarande använder sig av Frilansrekommendationens dagsarvode  ( 2009=6 560:- ) när de förhandlar med sina kunder. Däremot är det bara 17 procent som som uppger att de begär att få 20 procent extra för publicering på internet och ännu färre, 6 procent, svarade att de hävdar att nätutläggningen ska vara tidsbegränsad till sex månader.

Ändring tar tid

För att frilansrekommendationen ska bli ett bra verktyg som fungerar i det dagliga, måste vi få till stånd någon form av ändring kring webbpublicering. Men den som har läst den nya  frilansrekommendationen kan direkt se att webbpubliceringen är oförändrad. Jag förstår att det kan verka ologiskt. Men vi insåg ganska snabbt att en större förändring skulle ta längre tid än en höst att genomföra. Därför valde vi att gå ut med de förändringar som vi ändå är överens om. Det brådskar även med de andra uppdateringarna.

Kollektiv lösning?

När det gäller webbpublicering var vi flera i gruppen som fastnade för en idé om en kollektiv lösning. Den skulle gå ut på att Alis skulle administrera frilansars webbrättigheter. Om Alis ( alltså ”Administration av litterära rättigheter i Sverige” skulle kunna befria frilansar från diskussioner om webbpublicering skulle mycket vara vunnet. Men frågetecknen är många. Dels är det fler organisationer inblandade i Alis och dels skulle det bli en stor administrativ apparat att bevaka frilansars intressen. Jag tycker att vi ska försöka ro idén iland, men jag tror att man måste inse att oddsen för att lyckas inte är de bästa. Tills vidare rekommenderar vi ändå att man ska ta 20% extra för webbpublicering. Det är inte optimalt, det är jag den första att tycka. Samtidigt skadar vi inte de frilansar som verkligen får betalt för nätpublicering enligt rekommendationen.

Rekommendation för långa uppdrag

Den vanliga frilansrekommendationen, dagsarvodet, är uträknad för den frilans som tar relativt korta uppdrag. Hänsyn är tagna för att frilansen lägger mycket tid på försäljning, research och andra saker som är svåra att debitera för. Dagsarvodet på 6560:- speglar att standardfrilansen har svårt att fakturera för mer än 10 dagar i månaden, i snitt över hela året. Den nya kategorin, mycket omfattande uppdrag, kompenserar för att frilansar med stadigvarande uppdrag inte behöver lägga lika mycket tid på försäljning. Den är uträknad utifrån taxan för återkommande uppdrag: 5250:- per dag * 5 dagar (per vecka) * 4,5 arbetsveckor (per månad)-30 %= 82 687:-. Vissa (extra okunniga) uppdragivare tycker att frilansar bara ska kompenseras för att vi betalar våra egna sociala avgifter, mot dem är det viktigt att att ha argumenten med sig. Vi frilansar ska ju dessutom betala försäkringar, pension, dator och annan teknisk utrustning, många har lokal eller del av lokal. Även om man tidvis jobbar inne på en redaktion behöver man fortfarande ha pengar och betala allt det där som ingår i en anställning. Därför tyckte jag att den här delen av Frilansrekommendationen är jätteviktig. Om du (eller din kund) tycker att det är mycket att fakturera 82 687:- månad, kolla vad en revisor tar, eller en IT-konsult. Man får komma ihåg att vi frilansar inte bara är en slags billig arbetskraft, vi tar betalt för kunnande, professionalitet och erfarenhet. Kvalitet kan inte vara hur billigt som helst. 

Journalister med kamera

Slutligen har bilddelen av frilansrekommendationen kommit ikapp verkligheten. Idag är det mycket vanligare med frilansjournalister bakom kameran och ibland är osäkerheten stor om vad bilderna egentligen är värda. Vi vet att många har använt rekommendationens arkivbildspriser även för nytagna bilder. Men för att inte stjälpa fotografernas marknad rekommenderar vi nu att fotouppdrag, vid sidan av artikel ska debiteras med minst 3 timmar, alltså 2 460 kronor (2009).

Mer…

Läs mer på  Frilans Riks hemsida eller läs hela Frilansrekommendationen.

Henrik Sannesson

Stora pengar, och små december 4, 2008

Här kommer ett blogginlägg från kassören. Det handlar bara om pengar förstås, men pengarna är väl världens bränsle, så…

Dags att summera 2008. Äntligen ett år som går med plus! har jag lust att jubla, men för en ideell förening betyder plussiffror att man gjort för lite. Å andra sidan har vi gjort för mycket åtminstone ända sedan jag blev kassör, så det finns en del minusresultat att hämta upp. Jag är inget vidare på att hålla strama tyglar, jag vill säga ja till alla initiativ, alla ansökningar. Som finansminister hade jag blivit folkkär och omvald, men samtidigt hade landet tappat åtskilliga poäng i kreditvärdighet.

Kort sagt: Vi har jobbat, men vi har haft annat att göra också, närmare bestämt frilansjournalistik, barnafödande, husförsäljning och andra sidouppdrag… En ledamot fick fast anställning rätt snart efter årsmötet, och vår adjungerade Anders Mildner som startade den här bloggen har också haft svårt att hinna med. Dessutom är vi inte sällan beroende av förbundets medverkan i våra aktiviteter, och de har ännu svårare att hinna med!

Frilansare är helt enkelt hopplösa att budgetera! Det händer alltid oförutsedda saker. Jag ska börja snickra på nästa års budget och funderar på att låta halva budgeten utgöras av oförutsedda utgifter.

Samtidigt har vi fått förslaget till budget för hela Journalistförbundet, och har remisstid fram till 9 januari. Det är svårt, även för den ekonom vi faktiskt har i styrelsen (och det är inte jag). De stora kostnadsposterna är svåra att ifrågasätta. Fast anställda kan ju inte sparkas hursomhelst, löner kan inte sänkas, och huset på Vasagatan kostar.

Av budgetens 65 miljoner kronor fördelas drygt en över distrikten. Det är mindre än hälften av förbudets medlemsavgifter till andra organisationer, aningen mer än vad landets fackliga skyddsombud kostar. Distriktsbidragen har minskat genom åren – det är en rörlig kostnad som är lätt att spara in på när det behövs. För att något kompensera för det höjde Frilans Riks medlemsavgiften med fem kronor per medlem och månad från och med 1 juli i år, och med 1700 medlemmar märks det i kassan, förhoppningsvis mer än vad det svider hos er.

Frilans Riks verksamhet är dyr, med sina medlemmar spridda över landet, och med särskilda behov. Vi kan inte jobba fackligt på betald arbetstid utan måste få åtminstone lite betalt för att ställa upp. Trots mail och telefon måste vi träffas ibland, vilket innebär resor. Frilans Riks brukar därför få i runda slängar hälften av förbundets distriktsbidrag, efter en ansökningsprocedur där vår ekonomi ska passas in i förbundets blankett varpå förbundsstyrelsen ska väga våra behov mot andras. Samtidigt kostar Förbundsstyrelsens förrättningsarvoden, resor och hotell mer än Frilans Riks hela verksamhet. Då säger jag inte att de är dyra, men att vi är helt vansinnigt kostnadseffektiva. Även utan plusresultat.

/ Malin Wahlstedt