I lördags hade vår danska broderorganisation Freelancegruppen generalförsamling. Mitt i det tre dagar långa vårseminariet dit 150 deltagare får komma för 500 danska kronor, och resan betald. Själva årsmötet klaras av mellan kl 13 och 17, med diskussioner och oenighet men gott humör och många skratt.
Istället för ett förslag till ny styrelse presenterat av en valberedning fanns en lista med elva kandidater till de sex lediga styrelseplatserna, där ledamöterna väljs på två år. Tidskrävande sluten omröstning där ombuden fick skriva ner namn på en röstsedel som sedan räknades samman.
Vid middagen kom det fram att årsmötet glömt bort att anta en verksamhetsplan. ”Men den skickades ju ändå ut till medlemmarna” sa min kassörskollega Mikael Hjuler och verkade inte särskilt bekymrad.
”Freelancegruppen” har lånat vår idé med Frilansens tusenlapp, som i Danmark har blivit Freelancerens prisberegner. Men istället för att visa hur mycket som blir kvar efter att alla omkostnader är betalda utgår den från en anställds lön = 100% och till det läggs de kostnader som frilansaren själv måste stå för. ”En freelancer har ret til samme timeløn som en fastansat på samme område. For at opnå det, skal man gange den fastansattes timeløn med 2,35”. Måhända ännu mer pedagogisk än vår svenska tusenlapp?
Under middagen delades det första danska priset till Årets redaktör ut – även det en svensk idé. Festen däremot bräckte alla svenska förlagor. Fördomarna om danskar är riktiga – OJ vad de är bra på att ha roligt! Den norska kollegan berättade att när hon kom upp för att äta frukost vid sjutiden på söndagsmorgonen före hemresan satt det ännu folk uppe och drack öl… Min huvudvärk räckte fram till lunch, och träningsvärken efter all dans sitter i ännu.
/ Malin Wahlstedt (öldrickande kassör)
Freelancerens prisberegner
