Vad händer efter scoopet – när larmet tystnar? En frilans från Norrköping, som fått Stora journalistpriset, besökte Linköpings Wärdshus och jullunchen som Östergötlands frilansar hade ordnat, för att berätta om detta.

När meterlånga faxark på kontokortsräkningar från hotellet i Berlin började strömma in förstod Britt-Marie Citron att hon var hemma. Nu hade hon äntligen svart på vitt på att Sölve Conradsson, stark man i Motala kommun, hade försnillat kommunens pengar på nöjesresor för sig själv och andra politiker och tjänstemän och deras fruar, och på en hel del prylar, middagar, vin och sprit.
Det är nu över tio år sedan skandalen i Motala briserade och blev en nationell angelägenhet, men den lever fortfarande kvar i minnet hos många. För Britt-Marie Citron innebar det – förutom stora journalistpriset och andra hedersbetygelser – att hon som relativt ny journalist fick erbjudande om ett jobb som politisk reporter på Expressen.
”An offer you can´t refuse”. Men det varade bara sex månader – östgöten längtade hem och gillade inte hetsen på tidningen.
Väl hemma på Motala tidning igen gällde det att leva upp till alla förväntningar från kollegor och Motala-bor. Alla som hade en oförrätt värt namnet i Motala med omnejd ringde upp och vill ha hjälp. Britt-Marie Citron satt halva sin arbetstid med gråtande människor i luren. Hon kunde inte säga nej och resultatet blev nära nog utbrändhet. Hon sa upp sig och skrev en bok om hela händelsen. På så sätt kunde hon lämna alltihop bakom sig.
Så här i backspegeln finns det några saker hon har lärt sig. Till exempel att ett proffsigt stöd från en smart redaktionsledning är ovärderligt när en färsk reporter gräver och ska göra avslöjanden. Det hade hon inte. Att dämpa omgivningens förväntningar på nya stora avslöjanden är ett annat.
Idag tror hon att många redaktionsledningar skulle motarbeta ett sådant avslöjande som Motala-skandalen. Dels har resurserna blivit mindre, dels är klimatet annorlunda idag – många redaktionsledningar vill stå på god fot med kommunen.
Britt-Marie Citron arbetar nu som lärare på journalistutbildningar och på Fojo och som föreläsare. Boken säljer fortfarande och ger royalty. På somrarna vikarierar hon på Folkbladet i Norrköping och för att upprätthålla kompetensen som grävare jobbar hon under året med kommunala gräv, som publiceras på sommaren. För det går inte att göra grävjobb på vanlig arbetstid.
- Det finns det ingen tid till, förklarar hon.

Eva Ekelöf

Medlemmarna från Mälardalens frilansklubb satt som ljus och lyssnade på de dystra nyheterna från våra nordiska grannländer vid det nordiska minglet på Hornstulls Strand förrförra veckan. Det är skönt att höra om liknande problem som de egna, ur andra synvinklar. Eller om det är skadeglädjen..?

Jørn Wad, ordförande för de norska Frilansjournalistene, berättade om delade med sig av sin favoritmetafor för fackligt engagemang. Det var en facklig representant för det norska transportarbetarförbundet, som vid något fackligt stormöte höll upp en tändsticka, och bröt den. ”Så går det om vi är ensamma” sa han, varpå han greppade en hel grabbnäve stickor, som naturligtvis inte gick att bryta.
I Norge är det Hjemmet Mortensen som är den stora motparten och skickar ut fulavtal, eller ”fritt flyt-avtal” som de kallas på norska. Än så länge har frilansarna hållit stången, Hjemmet Mortensen har tackat nej till inbjudningar om att förhandla, och nu ligger bollen hos dem.
Danska Frilansgruppen ville förhandla med Egmont om deras (ful)avtalsförslag men fick avbryta eftersom medlemmarna inte ville riskera bli av med sina uppdrag utan hellre gick med på en sänkning med tio procent av arvodet.
Heikki Jokinen från de finska frilansjournalisterna, sedan i somras nordisk frilans¬koordinator, berättade om den finska situationen. Sanoma News, en av Europas största medieconcerner, kom i våras med ett bud till alla frilansmedarbetare där man utan ersättning vill ta över alla rättigheter, globalt, i all framtid, i alla befintliga och framtida medier.
400 frilansar lämnade fullmakt åt det finska journalistförbundet att förhandla för deras räkning. Nu Sanoma News tycker sig ha gjort en stor eftergift genom att låta fotograferna behålla rättigheterna till de bilder som inte publiceras. Illustratörernas skisser däremot, måste de behålla rättigheterna till. I väntan på Marknadsdomstolens bedömning av om avtalet är oskäligt har Sanoma News vid vite av 200.000 € förbjudits att skicka ut några nya.

Elände elände, men än så länge står vi pall, och vi gör det bättre som en fet bunt tändstickor!
Malin Wahlstedt, kassör i Frilans Riks

Vissa dagar är det lättare än andra att vara frilansfackligt aktiv. Idag är en sådan. En klubbordförande på en mindre dagstidning mailade och frågade om man verkligen kunde säga upp ett avtal med en frilans som levererat material under flera år, från en dag till en annan. Visst fanns det väl någon uppsägningstid? Och vad kunde arbetsplatsklubben göra för att hjälpa frilansaren?

Denne klubbordförande var med, precis som fyra av oss i Frilans Riks styrelse, på avtalskonferensen i Stenungssund nu i höst. Den konferensen fungerande som ett stort solidaritetsmöte för oss frilansar. Vi kunde i flera sammanhang förklara sambanden mellan anställdas villkor och frilansarnas. Och kanske ännu bättre. Vi behövde inte förklara särskilt mycket. De anställdas fackliga företrädare var oerhört engagerade i frilansarnas villkor.

Kanske är det så att nu, när många blir varslade och kanske funderar på att ge sig ut på frilansmarknaden istället för att lämna journalistyrket, blir det ännu lättare att se det starka bandet mellan grupperna?
Mailet från klubbordföranden avslutades med ”det är en del före detta anställda som funderar på att börja frilansa och jag har hänvisat ett par av dem till dig”.
Det är vi så glada för. Det är precis så vi vill att det ska gå till- att klubbarna för de anställda även engagerar sig för frilansande medlemmarna som de kommer i kontakt med på sin arbetsplats. Och att de hjälper oss att behålla kontakten med dem.

Som sagt- idag är det lätt att vara frilansfackligt aktiv.
/Åsa

Den kanske viktigaste ämnet på våra norska kollegers årsmöte nu i fredags var skissen till ny frilansrekommendation. Frilansjournalistene (FJ) har idag en frilanssats, ett rekommenderat timpris. Vid årsmötesmiddagen berättade Toralf Sandåker, som är FJ:s representant i den grupp som omarbetar rekommendationen, att frilanssatserna kom till en gång för länge sedan, baserade på vad en viss frilansjournalist sa sig ha tjänat, och uppräknas årligen i takt med de anställdas löner. Det är en siffra utan koppling till anställdas löner, svagt dokumenterad och utan legitimitet.

Det nya förslaget är en våt dröm för excelälskare; ett nätbaserat excelark med sjuttielva rader där man fyller i sina egna omkostnader, pensionsavsättningar, sjukförsäkring, icke debiterbar tid för olika specificerade ändamål osv osv…

Sedan – och det här är rätt fascinerande – kan man välja bland mellan norska uppdragsgivare i en rullmeny och få fram snittlönen för de anställda journalisterna där, direktlänkat från förbundets lönestatistik. Tycker man den tidning man tänker sälja till har för taskig timlön, står det en fritt att välja någon mer väl välavlönad tidnings nivå. Och vips – utifrån detta kommer ett timpris fram.

Arbetet sker på initiativ av det norska Journalistförbundet, och förankras hos de anställda. Mallen ska förstås bara vara vägledande, frivilllig att använda som stöd, och det är upp till var och en om man vill visa sin kalkyl för uppdragsgivaren för att övertyga denne om rimligheten i ens beräkningar, eller bara använda den för sina egna prisfunderingar. Men ingen som ser uppställningen kan tvivla på att det finns skäl för frilansens skyhöga timarvode.

/ Malin Wahlstedt

Vi vill komma i kontakt med dig som frilansat för Sydsvenskan som vet, eller tror att ditt material också publicerats i Trelleborgs Allehanda från och med mars 2009.
Hör av dig via mail till asaohlsson(at)telia.com.

Det rör kravet på ersättning som Sydsvenskans arbetsplatsklubb driver. I mitten av november ska klubben presentera ett förslag på ersättning och måste presentera frilansarna vars material det gäller.
Vi kommer söka informationen på annat sätt också, men det underlättar om du som berörd också hör av dig. Det är bra om vi vet hur många artiklar det rör om möjligt. Skriv också kontaktuppgifter,

Mvh Åsa Ohlsson, ordförande Frilans Riks
Ingrid Thulin, ordförande Sydsvenskans journalistklubb

Vi är mycket glada över att Sydsvenskans ledning har erkänt att den gjorde fel när de inte förhandlade med arbetsplatsklubben när frilansarnas villkor ändrades. Klubbens kamp för att hävda att § 12 i TU:s frilansavtal skulle hävdas har alltså varit framgångsrikt. Hur ersättningen nu ska se ut och hur det ska gå till rent praktiskt vet vi inte än, men att det kommer att ligga på fackets och frilansarnas sida att driva detta vidare. Ledningen menar att den helt enkelt inte har tid att gå igenom vilka frilansars texter som blivit publicerade i TA.
Klubben ska presentera ett förslag på hur ersättningen ska se ut och vem som har rätt till ersättning på möte i november.
Ingrid Thulin, ordförande i Sydsvenskans klubb, berättade om detta på Avtalskonferensen i Stenungsund häromveckan. Och det var glädjande att de andra arbetsplatsklubbarna fick ett konkret och framgångsrikt exempel på hur arbetsplatsklubbar kan arbeta för frilansarnas villkor!
Åsa Ohlsson

”Man få ta saken i egna händer om något ska hända.” Så tänkte Mats Bjurbom efter att ha fått en roman refuserad ett antal gånger, och startade ett eget förlag. Med inkomsterna från en halvtidsanställning på Smålandsposten och en heltidsarbetande hustru kan han ägna en hel del tid åt att skriva efter eget huvud. Böcker som genererar kostnader snarare än intäkter. Han kostar till och med på sig en egen mässmonter för sina böcker “Indien ur fem perspektiv” (om familjens Indienresa), novell­samlingen “Konsten att räkna till tio” och den nya kåserisamlingen “Den skönstjärtade Venus”.

Kim Hall gjorde en intervju för en artikel om kulturkrockar mellan danskar, svenskar och norrmän. Föreläsarna som håller seminarier för företag i ämnet ”Skandigration” såg behovet av en bok som komplement till sina föreläsningar, och ville gärna se Kim som författare. Hon nappade, och har ägnat kvällar, nätter och helger åt att få boken skriven. Efter ett visst antal sålda böcker är kostnaderna betalda och boken ska då kunna generera lite inkomster, men som så ofta i författarbranschen är det snarare seminarier och föredrag man drar in pengar på.

Henrik Arnstad kommer ut med sin andra bok på Norstedts förlag. “Skyldig till skuld, En europeisk resa i Nazitysklands skugga” om hur Europas före detta axelmakter försöker hantera sitt mörka förflutna. Boken är en uppföljare till hans förra bok “Spelaren Christian Günther”, där han fick låna sitt namn åt Arnstad-debatten i Finland om landets tid som allierad med Nazityskland 1941-1944. Debatten gav stoff till den nya boken.

Enligt Henrik Arnstad blir man antagen av ett förlag bara man har en bra idé. Som hjälp till försörjningen under tiden man skriver finns massor av stipendier att söka. 60.000:- rent i fickan ger åtminstone ett par månaders försörjning, men de skattefria pengarna syns inte i underlaget till sjukpenninggrundande inkomst när det är dags för föräldrapenning, berättade Henrik enligt egen bitter erfarenhet.

Lördagens debatt mellan kulturjournalister och bloggare slutade i samförstånd om att  bloggarna inte lär konkurrera ut den traditionella kulturjournalistiken. Debatten leddes av Lis Hellström Sveningson, kulturjournalist och ordförande i scenkonstkritikernas förening.

Rosemarie Södergren som driver kulturbloggen.com och Eva Emmelin som skriver litteraturbloggen En full bokhylla är en rikedom, fullbokhylla.wordpress.com ser sig inte som konkurrenter till de traditionella kulturjournlisterna, utan snarare som komplement. Som bloggare kan man skriva direkt ur hjärtat utan samma krav på att ens åsikter ska vara underbyggda på samma sätt som om man skriver i en tidning. Eva Emmelin driver sin bokblogg som en offentlig läsdagbok, för att dela med sig av böcker hon läst.

På tidningens kultursidor förväntar man sig väl underbyggda åsikter av en kunnig skribent. Men skriver Rosemarie Södergren något fel, så får hon höra om det fortare än snabbt – hon säger att hon är precis lika övervakad i sin blogg som i vilken annan publikation som helst. Just snabbheten är nog bloggens stora fördel. På en blogg kan man slänga ur sig en kommentar om en spelning man varit på och bara måste få berätta om. Rosemarie Södergren kan nämna flera exempel på band som uppmärk­sammats i hennes blogg långt innan de stora dagstidningarna ens stavat till deras namn.

Kalle Malmstedt är framför allt rockkritiker i GP och har även en privat blogg, där han skriver sånt som ingen vill betala för, men det är en helt annan sak. Skillnaden går dock varken mellan betalt eller icke betalt skrivande, eller mellan gammelmedia och nätet. Siri Reuterstrand driver sedan åtta år nättidskriften Alba helt ideellt. Ingen av skribenterna får betalt men tidningen har ändå journalistiska krav och ideal.

Alla fyra debattörerna är journalister, så det handlar inte om proffs mot amatörer. Inte heller om betalt eller icke betalt skrivande. Det handlar om vem som skriver och i vilket syfte. Ett digert källkritiskt arbete för läsarna.

Malin Wahlstedt

Det har undrats på Snackbar om det kommer vara några kolleger på bokmässan. Och det kommer det ju! Frilans Riks har nämligen ett par programpunkter i Journalistförbundets monter (nr B07:60).

På fredagen 25/9 kl 13:15 frågas Frilans Riks-medlemmarna Mats Bjurbom (kåserisamlingen den skönstjärtade Venus, eget förlag), Henrik Arnstad (Skyldig till skuld, En europeisk resa i Nazitysklands skugga, Norstedts) och Kim Hall (Skandigration, Bale Publishing) ut om hur de burit sig åt för att skriva sina böcker, och inte minst, hur de fått dem utgivna. Malin Wahlstedt ställer frågor.

På lördagen 26/9 kl 13:15 blir det en debatt mellan kulturrecensenter och bloggare. Riskerar bloggarna att konkurrera ut de traditionella kulturkritikerna? Våra medlemmar Siri Reuterstrand (bl a redaktör för nättidskriften Alba) och Kalle Malmstedt (bl a rockkritiker på GP) möter bloggarna Rosemarie Södergren (kulturbloggen.com) och Eva Emmelin (litteraturbloggen En full bokhylla är en rikedom, fullbokhylla.wordpress.com). Moderator: Lis Hellström Sveningson.

Dessutom är alla välkomna till torsdagens presskonferens där Journalistförbundets nya antologi om framtidens journalistik “Framtiden har redan varit här, hejat och passerat”. presenteras kl 17. Presskonferensen följs av mingel. Kom och mingla med oss!

Hela monterprogrammet: http://www.sjf.se/portal/page?_pageid=53,6172478&_dad=portal&_schema=PORTAL&element_id=10879133

/ Malin Wahlstedt

Dumpar arvoden och dribblar med upphovsrätten. Det låter som om det är något mycket suspekt medieföretag som beskrivs av frilansarna jag talar med, men egentligen handlar det om Sveriges Radio. Public service i svenska folkets tjänst.

Eftersom jag själv frilansar för SR blir jag naturligtvis inte förvånad över vad jag får höra när jag ringer runt till ett antal kollegor för att lära mig mer om radiofrilansarnas situation. Vi tycker alla om att göra radio, vi omhuldar public service-tanken, vi uppskattar att det finns så många kompetenta redaktörer och journalistkollegor på SR, vi gillar programutbudet, mångfalden och kvaliteten. Men vi tycker inte om att bli utnyttjade på en marknad där jobben är få och frilansarna många.

En radiofrilans får räkna med att arbeta mycket och tjäna lite. Frilansrekommendationen är vi sällan i närheten av. Och det är just arvodesnivåerna som bekymrar radiofrilansarna mest. Det faktum att SR per automatik lägger ut material på Internet utan att betala för det, ofta roffar åt sig hela upphovsrätten (med eller utan upprättat kontrakt) och att hanteringen av inköp många gånger är allmänt oprofessionell, hamnar i skuggan av arvodesproblematiken. Som en frilanskollega sa:
”Det är svårt att lägga energi på att bekämpa andra orättvisor när man svälter”.

För några år sedan gick en grupp radiofrilansar i Stockholm ihop och bildade Frilanspakten, som växte och fick många medlemmar runt om i landet. Genom samtal, artiklar och manifestationer lyckades pakten få SR att höja arvodena något för frilansar. Sedan dess upplever radiofrilansarna att medvetenheten om deras situation har blivit större bland redaktörerna på SR. ”Förr verkade de själva tro att fem tusen kronor för fyra dagars jobb var bra betalt, nu ber de snarare om ursäkt för det låga arvodet. Det är ju alltid något.”

Nu är det dags att gå ihop och arbeta tillsammans igen! Det är inte lätt för en enskild frilans – inte ens för ett helt fackförbund – att förhandla med en jätte som SR. Och, ärligt talat, jag vet inte hur vi skall gå till väga för att få SR att uppträda som en anständig aktör på frilansmarknaden. Men kanske har du en idé? Anmäl dig till den splitternya radiofrilanslistan så diskuterar vi saken!

/Malin Avenius

—
Radiofrilans, du är långt ifrån ensam! E-posta Frilans Riks kassör, Malin Wahlstedt, malins.masterverk [at] timecode.se, och skriv RADIOLISTAN i ämnesraden, så ser hon till att du kommer med på e-postlistan radio [at] frilansriks.org
Du måste inte vara medlem i SJF – men du är förstås hjärtligt välkommen att bli.

Iförrgår, 19 september, hölls ett förhandlingsmöte mellan Sydsvenskans ledning och journalistklubben. Ingrid Thulin, ordförande på Sydisklubb, ringde mig efteråt och var mycket glad. Anledningen var att nu erkände Sydsvenskans ledning att klubben hade mandat att förhandla för frilansarna och att § 12 i TU:s frilansavtal skulle tolkas såsom klubben (och vi frilansar) tolkar den. Det vill säga att om ledningen gör ändringar såsom de gjort, så ska de kontakta klubben och förhandla. Inte bara ändra på eget bevåg. Det rör sig alltså om vidarepublicering av Sydsvenskanfrilansarnas material i Trelleborgs Allehanda.

Hittills har förhandlingarna gått ut på att få ledningen att inse att de ska förhandla och att ledningen försummat det tidigare i år. Det tog sin tid. Den spontana reaktionen är kanske att tappa sugen när det gått så lång tid och så lite hänt. Men det är faktiskt ett stort genombrott för den 18 september ska förhandlingarna återupptas. Och nu ska det handla om själva sakfrågan- hur mycket ska frilansarna ersättas med för publicering i TA. Inför det mötet ska Sydsvenskans ledning även tänka igenom vilka andra framtida samarbete som kommer att göras. Det blir ju viktigt att inte arvodet sätts för lågt i Sydsvenskan/TA-fallet för i så fall kommer liknande samarbete att vara alltför billigt för Sydsvenskan i framtiden. Fasta anställningar kommer att försvinna och frilansarna tjänar mindre pengar på sina jobb.

Ingrid Thulin har berättat att hon tycker att hon har fått bra stöd och peppning från förbundet på central nivå genom Arne König, vice ordförande i Journalistförbundet. Förbundet är med och backar upp centralt och det är också mycket positivt.

Åsa Ohlsson
ordförande
Frilans Riks